lol

kållade runt lite på internett å hittade den här, hilarious. XD

Emoboyskissing
Girl 1- Oh look over there! two emo boys kissing!!
Girl 2- OMG!
Girl 1- I know!!! Hot!
Girl 2- *drool* I must have one!
Girl 1- Ok, you create a distraction while I try to steal one
Girl 2- Ok
Girl 1-*steals emo* I GOT HIM!
Girl 2- YAY!!!
Girl 1- YAY!!!

(<- inte min bild, hittade den men den sida där jag hittade den var ett ställe där dom samlat liknande bilder från överallt på nätet, e det din? säg till om jag ska ta bort den (du måste kunna bevisa det)!)

Emo... igen!! :P

Först och främst, jag är tillbaka på svenska, men enbart för att det som jag ska publicera här är en artikel (eller nått sånt) som är svensk...
Aja, till saken. Jag ska uppdatera min dator till Fredora 7 så jag måste rensa datorn och det var det jag höll på med när jag snubblade över en artikel som jag hade sparat i ett textdocument. Det är ganska långt, men alltså, ingen behöver egentligen läsa det här om personen i fråga inte är aningen intresserad av vad den här personen har att säga om emo.
Jag är också väldigt ledsen, men jag kan inte för allt i världen minnas var jag hittade den här texten. Så jag kan inte länka till författaren, men om någon vet vem det är och har en länk till hans hemsida/blogg/myspace användare och dyl. (om han har någon) så lägger jag direkt upp länken, och om författaren inte vill att jag ska publicera den här texten här så tar jag genast bort inlägget.
Jag vill också säga, om jag inte redan gjort det, atttexten är otroligt bra, älskar den och den kommer hamna i min spara mapp. :)

Den här texten handlar egentligen om film. Eller rättare sagt om filmkaraktärer. Karaktärer som är emo. Men för att ni överhuvudtaget ska få någon förståelse för vad jag menar så tänker jag först definiera begreppet emo.

Emo är egentligen ganska enkelt - det är en förkortning av det engelska ordet "emotional". Fast det räcker givetvis inte som förklaring, begreppet är betydligt mer komplext än att det bara är något som är känslosamt. För om det skulle vara så enkelt så skulle man till och med kunna kalla en sliskig ballad med Céline Dion för emo. Och tro mig - hon är EXTREMT o-emo.

Man skulle kunna säga att emons historia börjar med JD Salingers bok "Räddaren i nöden". Fast trots att den boken kanske är den första som kan benämnas som emo så är det ändå på sätt och vis felaktigt att säga att emon startade med den. När den kom i början av 50-talet fanns nämligen inte begreppet överhuvudtaget.

Emo som begrepp började nämligen inte användas förrän på mitten av 80-talet. Det kom då från en musikstil som kallas "emo-core" (som är en förkortning av emotional hardcore). Emo-core kan man förenklat säga växte fram när ett gäng amerikanska hardcoreband (hård punkinspirerad musik om politik och om att vara snäll mot djuren) började läsa Salinger och lyssna på Joy Division och The Cure samtidigt som de tog på sig tjocka, svarta plastglasögon. De började skriva texter om känslor. Stora känslor. Olycklig kärlek och utanförskap (jag sa ju att de hade lyssnat på Cure och Joy Division). Men samtidigt behöll de fortfarande hardcoremusikens tyngd och nerv. Och så grät sångarna på scenen.

I och med att emo-core som musikstil började slå igenom så fick även ordet emo en vidgad betydelse. Man började prata om emo-pojkar, emo-flickor (även om det är mest pojkar), emo-filmer, emo-konst, emo-litteratur med mera.

Även emo som musikterm blev bredare. Många band lämnade hardcoremusikens tyngd och gled mer och mer över åt indiepop. Man började tala om post-emo indie rock. Det var fortfarande olyckliga unga män som gjorde musik, fast musiken blev mer lättillgänglig. Och de som spelade musiken och lyssnade på musiken såg fortfarande ut på ett visst sätt. Ser du en pojke på stan som bär tjocka, svarta plastglasögon, lång halsduk, tigth t-shirt med coolt tryck, svartfärgat hår, converse-skor, uppvikta jeans, axelremsväska full av pins samt har tre stjärnor tatuerade på sin underarm - ja då är chansen ganska stor att han åtminstone har hört termen emo.

Har han däremot kungakrull (halvlångt bakåtslickat hår), blå skjorta, jeans och bruna skinnskor är däremot chansen mindre. Det närmaste emo han kommer är att han troligen mobbade en kille i svarta plastglasögon under högstadiet.

Då kommer jag alltså nästan in på huvudtemat för den här texten. Hur är man när man är emo? En viktig fråga att ställa innan jag går in på själva kärnan - emokaraktärer.
Det viktigaste för att vara emo är trots allt inte klädseln. Det handlar egentligen om sinnelag och mental status. För att vara äkta emo bör flertalet av följande egenskaper vara uppfyllda:

Du ska vara mobbad, känna dig utanför, vara av medelklass, gå på college, vara olyckligt kär, ha komplicerat förhållande till din familj, ha komplicerat förhållande till motsatta könet, vara intelligent, ha minst ett nördigt intresse, läsa mycket, lyssna på känsloladdad musik, ogilla mainstreamkultur, ha glasögon. Dessa egenskaper kan med fördel kombineras med experimenterande med droger och skära sig själv med rakblad. Uppfyller du ALLA dessa punkter så är du så kallad über-emo - fast då måste du också bo i Omaha och spela i ett band.

Nu har jag alltså beskrivit vad emo är samt fastslagit hur man är som person om man är emo. Nu kan jag alltså i rask takt rusa in i textens egentliga tema - emo-karaktärer. Fast nu kanske jag har skruvat upp förväntningarna enormt. Det handlar egentligen om att jag har satt ihop en topp 3 lista över de filmkaraktärer som jag anser vara mest emo.

Listan är fullständigt ovetenskaplig, som resten av texten, och bygger enbart på mina egna subjektiva bedömningar.

1. James Leer (Tobey Maguire) i "Wonder Boys"
Tobey Maguires rollfigur i "Wonder Boys" är utan tvekan den största emo-karaktären jag har sett. Han är djupt deprimerad - i vissa stunder får han Ian Curtis att framstå som en muntergök. Han är av övre medelklass. Väldigt intelligent. Experimenterar med droger. Läser mycket. Har egna författarambitioner. Är socialt missanpassad och känner starkt utanförskap. Den enda han öppnar upp sig för är sin engelskalärare Grady Tripp (Michael Douglas) - vars karaktär är urtypen för emo som har blivit gammal.

2. Ricky Fitts (Wes Bentley) i "American Beauty"
Ricky i "American Beauty" är också väldigt emo på alla sätt. Droger, komplicerat familjeliv, nördigt intresse (filmare), känslomässiga störningar (har suttit på psyket), intelligent med mera.

Dock är det lite o-emo att han faktiskt får flickan, Jane Burnham (Tora Birch). Men hennes karaktär är också väldigt emo, och deras förhållande är relativt komplicerat och på så sätt är allt förlåtet.

3. David (Tobey Maguire... igen...) i Pleasantville
Ensam och utanför, blyg, mobbad, intelligent. Beroende av en taskig sitcom/såpa från 50-talet (där har vi det nördiga intresset). Har "Räddaren i nöden" som favoritbok... på det hela taget väldigt emo. Trots det så får han flickan. Men när Tobey Maguire (som är emoskådisen nummer ett) gör en rollfigur som den här så måste den helt enkelt vara med på listan - trots bristerna.

Jag skulle kunna sluta att skriva här, men när jag har rankat de tre karaktärer som är mest emo, så kände jag att jag måste ranka de tre karaktärerna i filmhistorien som är minst emo.

1. Conan (Arnold Schwarzenegger) i Conan Barbaren

2. Maximus Decimus Meridus (Russel Crowe) i Gladiator

3. William Wallace (Mel Gibson) i Braveheart

Tre karaktärer som har hyfsat goda förutsättningar att bli emo. Conans mamma blir mördad när han är barn, Maximus hela familj blir dödad, Wallaces fru blir mördad. Alla tre har i grunden ett känsligt, grubblande sinnelag (mest tydligt hos Maximus och Wallace). De råkar ut för traumatiska händelser och dödsfall i familjen. Men istället för att stänga in sig i sitt hus, läsa Salinger, ta droger, lyssna på musik från Omaha, skriva dikter och så vidare så skaffar alla tre päls och stora svärd för att hämnas med våld.

Att hugga huvudet av sina fiender, iklädd pälsbeklädd rustning, fula hjälmar och yttra saker som "I will have revenge" är VÄLDIGT o-emo. Eller rättare sagt så o-emo det kan bli. Hade de varit emo så hade de istället skrivit en sångtext, dikt eller novell som hämnd mot sina plågoandar.
Och de hade absolut inte tagit på sig päls.

Till sist så finns det ytterligare en karaktär som har fångat mitt intresse. En karaktär som faktiskt börjar väldigt emo för att sen efter ungefär halva filmen totalt byta sida. Jag pratar givetvis om Monstret (Robert DeNiro) i "Mary Shellys Frankenstein".

Hans pappa vill inte veta av honom, han känner sig ful och äcklig, ha svårt att få kontakt med andra människor, grubblar mycket om livets mening och så vidare. Istället för att fortsätta att vara emo och till exempel börja på college, så flyttar han däremot upp i en glaciär i alperna. Där tar han på sig päls (emodödaren nummer 1) och börjar döda folk på löpande band samtidigt som han yttrar saker som "I will have revenge". Och redan tidigare slog jag fast att a) bära päls b) döda folk på löpande band c) yttra "I will have revenge" är väldigt o-emo.

Synd på en sån lovande karaktär.

Daniel Ekman, Bär svarta plastglasögon

Hoppas att alla inte blir skit less på att läsa min blogg när den bara handlar om massa deprimerande saker som typ emo. men det kommer nog gå över i sinomtid. Mitt råd: HA TÅLAMOD!!
Aja, det var allt för nu, cs!

"a story on today tonight about emo kids", diss

Ok, jag skrev inte så mycket förra gången för att mitt tanigent bord inte fungerade men nu ska jag verkligen protestera!!
(Jag tar allt i den ordning det kommer i videoklippet så att det inte ska bli några missförstånd och så att det ska bli lättare att hänga med.)

• Först av allt så visar dom en bild av någon som har cuttat in "love" eller nått liknande, då tänker jag säja att det är faktiskt inte så många emos som faktiskt cuttar idag (och för alla som inte förstår vad ordet betyder, cutta = skära sig), jag läste någon stans att det vara var 1 av 30 som gjorde det eller mindre.

• Psykologen, Evilyn nånting, sa sen att hon tyckte att emo var mycke om svart och "doom" (vet inte riktigt om vi har en svensk fras för det...). Ok, det är jävligt många som har svart, men låt mig se. Hmm... Det är ganska många som använder svart, eller har jag fel? Om vi ska gå inom "kategorier" så har rockare svart, dom är inte självmordsbenägna, punk använder svart, pop till och med. JAg menar, har till exempel Britney Spears eller Gwen Stefani aldrig svart, nej självklart inte då kan dom ju klacificeras som emo, herre gud vad det skulle förstöra detas image (som om alla bråk, droger och övriga skandaler inte redan gjort det)!
• Sen säjer de att föräldrar bör söka profisionell hjälp om deras barn verkar emo. Då undrar jag, har hon inget bättre för sig än att uppmana till ett stängt samhälle utan kännslor, har hon inga andraRIKTIGA psykfall som hon kan ta hand om? Hur många är det inte idag som döms till psykiatrisk vård som egentligen borde sitta i fängelse (då menar jag i sverige, vet inte i USA)? Dom kan hon ju ta hand om! Men för guds skull, lämna friska människors hjärnor FRISKA!!
• Hon fortsätter sin propaganda med att emo handlar om att livet inte är värt leva och då måste jag protestera igen. Är det någon där ute som har haft ett verkligen felfritt liv? Som aldrig har blivit lessen eller arg över något? Lyckost dig i så fall! Jag har just haft min första stora "heart break" och den kvällen funderade jag på att hoppa från ett tak, men sen tänkte jag att jag aldrig kommer få en ny chans om jag gör det, inte som den kropp jag är nu i alla fall, så nu sitter jag här och skriver och har INTE hoppat. min poäng, alla känner väll nån gång att livet inte är värt att leva och bara för att man är emo betyder det inte att man sitter och klurar på hur man ska försöka ta sitt liv den här gången, man sitter inte på olika forun och diskuterar vilket sätt som troligen är bästa sättet att cutta eller hur högt ett hus måste vara för att man säkert ska kunna dö. Det gör man alltså INTE, och om man gör det är man inte emo utan självmordsbenägen, eller en självmordsbenägen emo men det är en helt annan sak!
• De föreslår att föräldrarna ska sitta bredvid sina barn, och främst tonåringar, när de är på internet! Ska vi tonåringar sitta och titta på när föräldrarna betalar räkningarna och vad de nu gör via datorn? Vill ni seriöst inte ha lite privatliv, bara för att vi är barn till "de vuxna"betyder inte det att vi inte har ett eget liv och det kan ni inte styra so mni säkert skulle vilja. Och visst ni gör det säkert bara för att ni inte vill att något ska hända oss, men det är ju av händelser som man får livserfarenhet! Vill ni verkligen inte ge oss en möjlighet till att öppna våra egna ögon och se världen ur ett perspektiv som passar oss själva? Ok, det är blev kanska lite off subject men jag hoppas att ni ser helhetsbilden, skippa dator kontrollerandet om ni vill vara vän med era barn (känns som att jag riktat mina komentarer till de vuxna nu :P).
• Hon säjer att föräldrar ska utgå från hur om barnen är "happy or depressed" och "the cloths they're wearing" och, sist men inte minst, "Who they associatin with, if they are associating with happy or sad kids". Jag skulle vilja göra om det sista jag skrev, "happy or normal kids" borde det vara. Vill inte alla ha en kompis som de känner att de kan anförtro sig saker åt och som man kan lita på? AJg skulle i alla fall inte lita på någon som hela tiden gick omkring och log och bara skrattade och inte kunde vara alvarlig, det är alltså sånna kompisar som Evilyn Whatever vill att föräldrar ska uppmuntra till.

Nu tror jag att jag har klagat färdigt för ett tag, men om ni vill veta mer så följer här några länkar, ha det bra! :)
Emo Video GameWhat the heck *is* emo, anyway?Full BleedThe Backseat KissYour Scene Sucks

"a story on today tonight about emo kids"

Helt jävla otroligt!! :p lol