In headlining news this week, we have learned that the Falcon's Quarterback Michael Vick has been indicted on dog fighting charges. This morning in listening to a local radio talk show, I learn the gristly details of the evidence thus far. Upon arriving at the house investigators found 66 dogs, mostly pit bulls, bloodstained carpets, fighting arenas, rape post, and many other equipment associated with dog fighting. Dog fighting is illegal everywhere in the United States except for Wyoming and Idaho and yet is estimated by the Humane Society as a 20,000 to 40,000 people, multibillion dollar industry. A multibillion dollar industry that involves a puppy, usually a Pit Bull, to be raised up. This puppy however is not raised up with the TLC that most puppies recieve. It is beaten, it is starved, females tied up to a post and force-bred with other males, made to fight and kill, it's given the taste of blood. This little puppy becomes a big dog. A big dog that knows only anger and fear. Then this dog is chained up and put in front of another dog with a rage and strength to match it's own. Usually a crowd of about 200 people stand around shouting and provoking as these fierce animals are unleashed upon each other. Snarling, biting, clawing, and ultimately going for each others throat in order to kill. People stand by and laugh, bet money even as the mighty creatures tear each other to shreds. The winning dog gets only money, sometimes money up to $50,000 dollars, for it's owner...not caretaker, owner. The losing dog is often shot right there in the pit. A bullet to the brain, while people cheer and scream. Often times even local sheriffs and police officers among them. Sometimes the losing dog, or "property" as most fighters see them, is taken out and drowned or electrocuted or beaten to death. The only thing that any one in the ring is worried about is either the money they won, the money the lost, or if someone on the brink of discovery is gonna talk. Many people that take part in the degrading and pathetic world of dog fighting argue that the dogs are just property, something to be dealt with as the owner sees fit. Ok, it's a living breathing creature, about 1 to 2 years old. Let's take a child, beat it , starve it some, keep it locked up in a basement and molest it untill it's about 5. Lets then put it in a makeshift playground with another abused and high-tempered 5 year old. Watch them fight and claw at each other. Their high pitch screams and cries as they tear out each others throat. Throw in a couple of thousand dollars and you've got a good time right? Which ever kid loses we will just throw it out back and throw a brick on its head, cheaper than wasting a bullet right?People that do this kind of thing to a dog is just a distgusting and low as doing it to a child. Forcing two animals to fight to the death...and then many go onto say how disgusting another race is for shooting of missiles or trying to take our freedom. The creatures that participate in this "recreation" are just as low and pathetic. Many of them say it is no different than a UFC match. Funny, aren't those people in the fight of their own free will. I don't recall seeing someone 5 times their size holding a leash on their neck and forcing them to kill another human being for sport. Animal cruelty is being exibited in many forms;dog fights, cock fights, sexual abuse, neglect and starvation, and it is a terrible act against creation. Most abuse happens for the sadistic pleasure of the owner(and sometimes parent). I once had a dog who was taken off the street and with a wire cutter, had his jaw broken in half and his whole mouth so entirely scrambled and shattered that even the vet could not distinguish what was the top of his mouth and what was the bottom. This happened to my little Jack Russell because he had gotten someone's dog pregnant and was back for round two. But I guess the demented bastard that did that didn't want anymore puppies. That happens to people as well. Abortion, young girls being murdered because their guy wasn't man enough to take care of his mistake. Women and young children are traded across the border and sold as sex slaves all over the world. Could you imagine your little sister, or your best friend, or your daughter, being lured in and kidnapped by a group of men. They would probably hit her first, but not on the face because you don't want the merchandise to be ugly. Beat her until she can hardly move, then rip off her clothes and press their faces in on hers so close that she could smell his cocktails. He and probably a group of about five men or more would proceed to rape her, laugh as she cried and bled and begged for death, or for you. Then take her and clean her up to get a couple of thousand dollars for. So that that kind of thing and worse can happen to her every night of her life. Depending on how pretty she is, it might only be a couple of years. Terrible things happen in this world, you hear "crimes against humanity" but what about the rest of the earth? How about while you are sitting down at McDonalds think about this cute little cow you might have seen driving up there, then imagine how in a couple of months, he could be standing in line waiting to have a large railroad spike thrust into the back of his brain....mmmmmmmm Big Mac. Think about the millions of gallons of oil tossed into the oceans destroying fish, birds, and sea life. About the trees that are being cut down by the millions everyday because people would rather throw that fax into the trash instead of the recycling. I dont know about you, but I would like to continue living and breathing...oh yeah, and smoking. How about that Ozone? Lets make a few more gaping holes in it while we are putting them in our lungs as well. Thanks guys.There is physical abuse of course, but don't forget the kinds of mental abuse that people of all kinds are subjected to. Fat, Gay, Black, Poor, Disabled. I haven't the stomach to even type the kinds of words people use to make fun of the diversity in our nation. How are we to live and stand united when people are dying to bring others down. Bit ironic don't you think? There is a total disregard of exitance as a whole today. Abuse one of the largest problems in America today and it ranges in all shapes and sizes to creatures big and small. If love animals and want others to realize the things that are happening to them, or realize that this is only a fraction of the kinds of abuse that people go through, then repost this. Sign your name and city and spread it to everyone you know. E-mails, bulletins, blogs, whatever. Just help me spread the word to raise awareness. Remember that it could be your dog, or your best friend, it could even be you. I hope that this touched you and that you will take the few seconds to repost it. Who knows, you may give someone dear to you the courage to stand up for what is right, to put a stop to something perhaps they are keeping secret. You can save a life. Individually you can make a difference, but collectively we can change the world. Don't be afraid to stand up, because I promise, you are not standing alone.
Thanks Guys.1. Kayla Schneider-Waxahachie, Tx
Showing posts with label engelska. Show all posts
Showing posts with label engelska. Show all posts
Thursday, September 20, 2007
Wednesday, September 12, 2007
Deppo inlägg
Fan, nu orkar jag inte längre, jag käner mig så jävla död...
Alltid är jag själv, jag har ingen att vara med, inget att göra och det spelar ingen roll att jag är omringad av människor för ingen ser mig.
Visst, säg bara att jag ska ringa mina kompisar, men hur fan kul tror ni att det är att finnas utan att bli sedd? Hur jävla kul är det att bo i den här jävla staden när det inte finns något att hitta på, hur jävla kul är det att vara med människor som bara ser Veronica, inte jag, som inte förstår, inte vill förstå, mig, vem jag är? Hur jag är, VAD JAG ÄR!?
Jag känner mig så jävla utelämnad, ingen ser mig, inte mina föräldrar, inte mina syrror, inte mina kompisar, inte änns jag kan se mig själv längre. Det är som att rökridåerna har blivit för tjocka till och med för mig för att jag ska kunna se vem jag var från början, jag är bara så ensam.
Visst, alla tror att vi har ett jätte bra syskonförhållande, jag, lydia och felicia, men när jag försöker visa dom något jag är stolt över kan dom inte änns ta sig lite tid att ägna åt mig. Jag brukar äsa lydds blogg, försöker komentera, håller deras hemlisar, engagferar mig i vad dom gillar, i de animeerna dom gillar, försöker vara där när dom vill visa mig nått. Men det känns som att jag bara blir tagen för givet, ibland kan lydia se åt mitt håll, jag berättade för henne vem jag är kär i och hon brydde sig faktiskt! Men jag försökte visa felicia en bild som jag gjort på gimp (linux progrm, lika bra som photoshop) men hon orkade inte änns komma in i mitt rum, trots att hon var i lydias och att det bara är att gå förbi dörr på vägen tillbaka till hennes rum... Jag känner mig så utelämnad, som att dom inte änns bryr sig om personen inne för dom tar mig så förgivet, jag är bara där och ser på allt dom visar, bara är där.
Mina föräldrar är ännu värre, dom ser inte änns vem jag är, trotts att jag visar dom flera gånger, jag skriver långa inlägg på min blogg och skickar dom till deras mejladresser och väntar på att dom ska säga något, åtmindstonde komentera här om dom inte vågar möta mig face to face, men jag har aldrig fått respons där när det gäller min blogg.
Mamma brukar läsa de, men jag vet inte med pappa, mamma brukar säga att bea läser min blogg, att hon själv har läst ett inlägg och att jag skriver bra! SKRIVER BRA?! Det är inte det jag vill höra, jag vill höra att nån inte bara tror att jag skriver här för att få uppmärksamhet, att jag bara hittar på, det gör jag inte, men jag vill höra att någon har sett mig, att någon inte förstår men ser mig... Jag vet inte hur jag ska kunna förklara mig bättre, och det tragiska är att ingen i min omgivning ser mig, ajg är en osynlig själ, en som man bara ser en gång om året, på min förelsedag när allas ögon är (lite iaf) riktade mot mig, och hoss mamma när jag har tömmt diskmaskinen.
(Vill inte att nån ska få skuldkännslor, men just nu gråter jag för att det gör så ont att skriva det jag skriver.)
Jag vill bara starta om, få en chans att bli sedd, att jag inte ska ha det så svårt, att någon kan se på mig utan att vända sig bort... Jag är jag och ingen har sett detta jag ännu, och troligen kommer ingen att göra det heller.
Säg inte att detta e en deppo perriod, jag har kännt så här i flera veckor nu och det gör att jag inte mår så bra, jag vill bara försvinna och enda sättet jag lever är genom musiken som strömmar in i mig, förändrar mejj och den och jag förstår varandra.
······························································································
The Used
I'M A FAKE
Small, simple, safe price.
Rise the wake and carry me with all of my regrets.
This is not a small cut that scabs, and dries, and flakes, and heals.
And I am not afraid to die;
I'm not afraid to bleed and fuck and fight,
I want the pain of payment.
What's left, but a section of pygmy sized cuts.
Much like a slew of a thousand unwanted fucks.
Would you be my little cut?
Would you be my thousand fucks?
And make mark leaving space for the guilt to be liquid.
To fill and spill over and under my thoughts.
My sad, sorry, selfish cry out to the cutter.
I'm cutting trying to picture your black, broken heart.
Love is not like anything,
Especially a fucking knife!
Look at me.
You can tell,
By the way I move and do my hair,
Do you think that it's me?
Or it's not me?
I don't even care.
I'm alive, and i swear
I'm the cleanest I have ever been.
I feel big, I feel tall, I feel dry.
Dry.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Do I drink?
Do I date?
I've got perfect placements.
On my ink
Satisfied, in your eyes.
I'm the biggest fan I've got right now.
I made sure I looked how I wanted to look.
The people around me,
The people surround me.
I feel big, I feel tall, I feel dry.
Dry.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
My stomach hurts now,
And i'll tie it off in lace.
I've prayed, begged for anything to hit me in the face.
And this sickness isn't me.
And I pray to fall from grace.
The last thing I see is feeling.
And I'm telling you I'm a fake,
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm...
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Fake!
Fake!
Fake!
Genuine fake!!!
Alltid är jag själv, jag har ingen att vara med, inget att göra och det spelar ingen roll att jag är omringad av människor för ingen ser mig.
Visst, säg bara att jag ska ringa mina kompisar, men hur fan kul tror ni att det är att finnas utan att bli sedd? Hur jävla kul är det att bo i den här jävla staden när det inte finns något att hitta på, hur jävla kul är det att vara med människor som bara ser Veronica, inte jag, som inte förstår, inte vill förstå, mig, vem jag är? Hur jag är, VAD JAG ÄR!?
Jag känner mig så jävla utelämnad, ingen ser mig, inte mina föräldrar, inte mina syrror, inte mina kompisar, inte änns jag kan se mig själv längre. Det är som att rökridåerna har blivit för tjocka till och med för mig för att jag ska kunna se vem jag var från början, jag är bara så ensam.
Visst, alla tror att vi har ett jätte bra syskonförhållande, jag, lydia och felicia, men när jag försöker visa dom något jag är stolt över kan dom inte änns ta sig lite tid att ägna åt mig. Jag brukar äsa lydds blogg, försöker komentera, håller deras hemlisar, engagferar mig i vad dom gillar, i de animeerna dom gillar, försöker vara där när dom vill visa mig nått. Men det känns som att jag bara blir tagen för givet, ibland kan lydia se åt mitt håll, jag berättade för henne vem jag är kär i och hon brydde sig faktiskt! Men jag försökte visa felicia en bild som jag gjort på gimp (linux progrm, lika bra som photoshop) men hon orkade inte änns komma in i mitt rum, trots att hon var i lydias och att det bara är att gå förbi dörr på vägen tillbaka till hennes rum... Jag känner mig så utelämnad, som att dom inte änns bryr sig om personen inne för dom tar mig så förgivet, jag är bara där och ser på allt dom visar, bara är där.
Mina föräldrar är ännu värre, dom ser inte änns vem jag är, trotts att jag visar dom flera gånger, jag skriver långa inlägg på min blogg och skickar dom till deras mejladresser och väntar på att dom ska säga något, åtmindstonde komentera här om dom inte vågar möta mig face to face, men jag har aldrig fått respons där när det gäller min blogg.
Mamma brukar läsa de, men jag vet inte med pappa, mamma brukar säga att bea läser min blogg, att hon själv har läst ett inlägg och att jag skriver bra! SKRIVER BRA?! Det är inte det jag vill höra, jag vill höra att nån inte bara tror att jag skriver här för att få uppmärksamhet, att jag bara hittar på, det gör jag inte, men jag vill höra att någon har sett mig, att någon inte förstår men ser mig... Jag vet inte hur jag ska kunna förklara mig bättre, och det tragiska är att ingen i min omgivning ser mig, ajg är en osynlig själ, en som man bara ser en gång om året, på min förelsedag när allas ögon är (lite iaf) riktade mot mig, och hoss mamma när jag har tömmt diskmaskinen.
(Vill inte att nån ska få skuldkännslor, men just nu gråter jag för att det gör så ont att skriva det jag skriver.)
Jag vill bara starta om, få en chans att bli sedd, att jag inte ska ha det så svårt, att någon kan se på mig utan att vända sig bort... Jag är jag och ingen har sett detta jag ännu, och troligen kommer ingen att göra det heller.
Säg inte att detta e en deppo perriod, jag har kännt så här i flera veckor nu och det gör att jag inte mår så bra, jag vill bara försvinna och enda sättet jag lever är genom musiken som strömmar in i mig, förändrar mejj och den och jag förstår varandra.
······························································································
The Used
I'M A FAKE
Small, simple, safe price.
Rise the wake and carry me with all of my regrets.
This is not a small cut that scabs, and dries, and flakes, and heals.
And I am not afraid to die;
I'm not afraid to bleed and fuck and fight,
I want the pain of payment.
What's left, but a section of pygmy sized cuts.
Much like a slew of a thousand unwanted fucks.
Would you be my little cut?
Would you be my thousand fucks?
And make mark leaving space for the guilt to be liquid.
To fill and spill over and under my thoughts.
My sad, sorry, selfish cry out to the cutter.
I'm cutting trying to picture your black, broken heart.
Love is not like anything,
Especially a fucking knife!
Look at me.
You can tell,
By the way I move and do my hair,
Do you think that it's me?
Or it's not me?
I don't even care.
I'm alive, and i swear
I'm the cleanest I have ever been.
I feel big, I feel tall, I feel dry.
Dry.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Do I drink?
Do I date?
I've got perfect placements.
On my ink
Satisfied, in your eyes.
I'm the biggest fan I've got right now.
I made sure I looked how I wanted to look.
The people around me,
The people surround me.
I feel big, I feel tall, I feel dry.
Dry.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
My stomach hurts now,
And i'll tie it off in lace.
I've prayed, begged for anything to hit me in the face.
And this sickness isn't me.
And I pray to fall from grace.
The last thing I see is feeling.
And I'm telling you I'm a fake,
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm...
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Fake!
Fake!
Fake!
Genuine fake!!!
i dont care!
(nått jag skrev i min dagbok på moc, tyckte att mamma och pappa kunde få reda på det åxå... man aldrig i livet att jag skulle länka dom från moc!! glöm det, läs det här istället.)
Like the title said, i dont car anymore.
My dad is so enoying, i cant do ANYTHING for him.
They can't even stop it, they just makes me mad, but i decided that i dont care anymore! im gonig to do whatever i want and they arnt going to stop me! Becaus i dont care anymore, dont care about what they say, i dont care.
(vile bara göra ett till lägg, när jag skrev det här blev jag så jävla lessen, jag blir alltid lessen när jag måste måla ut sanningen såhäär, svart på vitt, men det går inte att hålla inne längre!!)
Like the title said, i dont car anymore.
My dad is so enoying, i cant do ANYTHING for him.
- Like ever sience i told him that i dont want to eat meat he havnt done a shit to help me, he always complains about i should atleast eat fish, no way! That he can forget.
- I have always wanted to pierce my lip, sience i was 13 years old, almost all my friend have done it and they have so selfichly grounds for not letting me do it! (by them i mean both mom and dad.) they say that I am to young to make that kind of decision, that it will be an ugly hole there forever, that it will not look good if i become a model... I DONT EVEN HAVE PLANS ON BEING A MODEL!! I want to be a fucking journalist, not a fucking model!
- The latest, i want to get a tattoo, there is a girl in my clas who inspired me and they cant even let me do that! all i hear is that im to fucking young to make that kind of decision.
They can't even stop it, they just makes me mad, but i decided that i dont care anymore! im gonig to do whatever i want and they arnt going to stop me! Becaus i dont care anymore, dont care about what they say, i dont care.
(vile bara göra ett till lägg, när jag skrev det här blev jag så jävla lessen, jag blir alltid lessen när jag måste måla ut sanningen såhäär, svart på vitt, men det går inte att hålla inne längre!!)
Friday, July 13, 2007
Lite saker som gör mig upprörd (helt egoistiskt)
Hej!
Idag for jag in till stan för att köpa en bok som jag beställt på Bokia, den heter "Everybody Hurts: An Essential Guide to Emo Culture" och är skriven av Leslie Simon och Trevor Kelley.
Baksidan:
Once a confessional from of punk rock that was as emotional as it was loud, emo is now an undeniable cultural phenomenon with its own accompanying language, style, and ideology.
By tracing the scene's angst-y roots from William Shakespeare to bands who dress like William Shakespeare (cough-Panic! at the Disco-cough), coauthors Leslie Simon and Trevor Kelley have created the definitive handbook for the heart-on-your-sleeve set.
Touching on topics such as fashion and the Internet, music and movies, and eating habits and adulthood, Everybody Hurts successfully identifies what it means to be emo in the present tense.
Den köpte jag alltså och när jag senare stod i köket, gjorde te och läste den så kom pappa, Madde och Ylva hem från stugan. Jag visade vad jag hade köpt och självklart, vad tror ni Madde säjer?
"Emo, det är ju sånna som skär sig!"
Ok jag tänker erkänna, det var inte de exakta orden som hon använde, men herre gud! Alltså, att vara emo handlar inte om att skära sig, det handlar om hur man är.
Just då var pappa ute i bilen och sen när han kom in så visade jag honom också boken, Madde sa det hon hade sagt igen och sen sa pappa något ytterst löjligt.
"Varför har du köpt den boken?"
"För att jag ville."
"Du ska ju bara vara dig själv, inte vara emo bara för att boken säger hur man är emo."
Är inte det en av de dummaste komentarerna ni någonsin har hört? Hur kan han seriöst tro att han vet hur jag är på insidan bara för att han ser utsidan?
"Pappa, om det var mig själv att vara piercad skulle jag få pierca mig då?"
"Ja, när du fyller 26."
Bara den komentaren får mig att bli så jävla irriterad. Hur kan han påstå att jag ska stanna upp i utvecklingen bara för att HAN inte vill att jag ska vara piercad? (Det vill inte mamma heller för den delen, men det hör inte hit. *harklar mig nervöst*)
För det är det allt handlar om, att få upplevelser och kunna utvecklas. Tänk om jag stannar upp i min psykologiska utveckling bara för att jag inte får komma förbi den här delen av min utveckling.
Då kanske sen någon säger att det inte är en viktig del av min utveckling för att personen i fråga själv inte hade en sådan del av sin utveckling. Men för fan, det är mig jag pratar om och jag är en egen person, ingen jävla kopia av någon annan! Om jag säger att det är en viktig del av min utveckling så kan ju ingen komma och påstå motsattsen!
Vem skulle kunna veta om vad för hämska spöken som hemsöker min hjärna när jag är ensam i ett tyst rum?
Om jag skulle få leva ut den person som jag egentligen är så skulle jag:
Så, och jag kommer tipsa mina kära (om än inte alltid så inteligenta) föräldrar om det här inlägget, tror att jag har lagt till en funktion så man kan tipsa andra om inlägg... *tänker så det knakar*
Jag har börjat med att testa en vegetarisk "diet" (skulle inte vilja kalla det så men kommer inte på något bättre i skrivandets stund...) hos mamma och jag ska vara där i tre veckor, men idag när jag var hos pappa så hade jag inte hunit säga något till honom så när det serverades lax så åt jag och försökte att bara äta ytterst små mängder fisk. Åt mest potatis och lök...
Förresten så tror jag inte att jag skulle våga att berätta för pappa att jag vill bli vegetarian. Förutom här då... ^^
"När du fyller 26."
Skulle jag bara få höra.
Jag kom på ett till argument till varför jag borde få göra som jag vill på de här punkterna (alltså typ de 2 eller 3 första på listan högre upp).
Mammas kusin, Pia (tror jag), var upp från stockholm och vi träffade henne, hennes man och deras yngsta dotter hos Bea (min kusin och efter vad mamma sagt, min trognaste läsare. Tack! :). Jag måste erkänna att jag inte riktigt hängde med i allt Pia sa, hon pratade verkligen snabbt med en massa avstickande komentarer då och då, men om jag förstod det rätt så hade hon och hennes man skickat iväg deras äldsta dotter själv till shanghai är hon var sju år gammal. I shanghai hade i och för sig hennes faster hämtat henne och hon hade haft eskort mellan planen, men annars hade hon varit själv.
Pia sa också att hon och hennes man i dagsläget aldrig skulle skicka iväg deras yngsta (som om jag fattat det rätt typ var sju eller nått sånt) på en sån resa, men att den äldsta dottern hade i dagsläget varit glad att hon hade fått göra det...
Alltså, jag skuller helt och hållet på mitt förvirrade sinneslag (eller vad man nu säger), men jag mins knapt några namn eller några detaljer. Däremot tycker jag att poängen har kommit fram, om än lite oklart.
Pappa och mamma älskar att använda den här komentaren.
"Minns du att du sa att du var glad att jag hade hindrat dig från att pierca dig när du ville det förra gången?"
Särskilt tror jag att de gillar att ta åt sig all äran för sig själv, bara för att jag en gång hade ett aldrig mer återvänande självförtroende och tyckte att mitt ansikte var ganska okej som det var. Jag måste ha varit hög på huvudvärkstabletter, rökelse eller något liknande, för det skulle jag aldrig mer kunna påstå!
Jag argumenterar bara för varför jag tycker att mina föräldrar tar för hårt på min utplanerade livsstil och inte låter mig utvecklas till någon som JAG vill vara.
Det blir inte okej föränns ni låter mig bli mer självständig, och hur ni än gör så kommer jag att på något sätt komma åt det jag vill ha. Om jag vill pierca mig så kommer jag göra det och i värsta fall så låter jag Moa göra det (inget illa menat (om Moa läser det här alltså), men jag skulle faktiskt föredra att göra det i en affär.) och då kommer jag en dag komma hem från skolan och vara piercad och ni kan inte göra något åt det i alla fall. Om jag vill bli vegetarian så kommer ni kanske i slutändan att tvinga mig att spy upp den mat som serveras för att det är mot mina principer att äta kött (och kom inte och påstå att det inte är mot mina principer för det kan ni inte heller veta utan att vara jag!) och så kommer jag bara leva på skolmaten, för på skolan kommer jag i alla fall skriva upp mig som vegetarian.
Först så har jag ett erkännande att... öhm... erkänna... (låter fel)
Stora delar under texten (skriven hos pappa) satt jag och grät för att det var så mycket som händer i mitt huvud och för att jag inte får göra sak av alla kännslor och ideer som snurrar inuti mig! Jag blev helt enkelt för desperat och det blev bara för mycket kännslor, men bara för att jag förklarar det så vill jag inte att ni ska tycka att det är okej helt plötsligt för det är det inte.
Som alltid, förlåt om det är många stavfel, men ärligt talat så kållar jag aldrig tillbaka i en text som jag har skrivit för då får jag "second thoughts" om det jag har skrivit och börjar ändra saker som kanske inte längre känns passande att skriva. Så åter igen, förlåt!
Sen skulle jag vilja be om ursäkt för att det blev lite väl riktat enbart till mina kära föräldrar, för från början tänkte jag bara skriva om lite saker som gör mig upprörd, som rubriken antyder.
Förlåt för det också, men i skrivandets hetta så kände jag att det var nödvändigt och som tidigaren nämnt så går jag inte tillbaka i en text.
Sist men inte minns, om det är någon som orkade ta sig igenom hela inlägget, så skulle jag bli jätte glad om någon (VEM SOM HELST! *desperat*) ville ta sig tid och komentera detta inlägget... Det skulle i alla fall betyda något för mig...
Ha det bra!
(Inget som jag kan försäkra att jag kommer ha, men kan ju alltid hoppas på andras lycka...) *sob*
Idag for jag in till stan för att köpa en bok som jag beställt på Bokia, den heter "Everybody Hurts: An Essential Guide to Emo Culture" och är skriven av Leslie Simon och Trevor Kelley.
Baksidan:
Once a confessional from of punk rock that was as emotional as it was loud, emo is now an undeniable cultural phenomenon with its own accompanying language, style, and ideology.
By tracing the scene's angst-y roots from William Shakespeare to bands who dress like William Shakespeare (cough-Panic! at the Disco-cough), coauthors Leslie Simon and Trevor Kelley have created the definitive handbook for the heart-on-your-sleeve set.
Touching on topics such as fashion and the Internet, music and movies, and eating habits and adulthood, Everybody Hurts successfully identifies what it means to be emo in the present tense.
Den köpte jag alltså och när jag senare stod i köket, gjorde te och läste den så kom pappa, Madde och Ylva hem från stugan. Jag visade vad jag hade köpt och självklart, vad tror ni Madde säjer?
"Emo, det är ju sånna som skär sig!"
Ok jag tänker erkänna, det var inte de exakta orden som hon använde, men herre gud! Alltså, att vara emo handlar inte om att skära sig, det handlar om hur man är.
Just då var pappa ute i bilen och sen när han kom in så visade jag honom också boken, Madde sa det hon hade sagt igen och sen sa pappa något ytterst löjligt.
"Varför har du köpt den boken?"
"För att jag ville."
"Du ska ju bara vara dig själv, inte vara emo bara för att boken säger hur man är emo."
Är inte det en av de dummaste komentarerna ni någonsin har hört? Hur kan han seriöst tro att han vet hur jag är på insidan bara för att han ser utsidan?
"Pappa, om det var mig själv att vara piercad skulle jag få pierca mig då?"
"Ja, när du fyller 26."
Bara den komentaren får mig att bli så jävla irriterad. Hur kan han påstå att jag ska stanna upp i utvecklingen bara för att HAN inte vill att jag ska vara piercad? (Det vill inte mamma heller för den delen, men det hör inte hit. *harklar mig nervöst*)
För det är det allt handlar om, att få upplevelser och kunna utvecklas. Tänk om jag stannar upp i min psykologiska utveckling bara för att jag inte får komma förbi den här delen av min utveckling.
Då kanske sen någon säger att det inte är en viktig del av min utveckling för att personen i fråga själv inte hade en sådan del av sin utveckling. Men för fan, det är mig jag pratar om och jag är en egen person, ingen jävla kopia av någon annan! Om jag säger att det är en viktig del av min utveckling så kan ju ingen komma och påstå motsattsen!
Vem skulle kunna veta om vad för hämska spöken som hemsöker min hjärna när jag är ensam i ett tyst rum?
Om jag skulle få leva ut den person som jag egentligen är så skulle jag:
- Vara vegetarian
- Vara piercad i läppen (snakebite, duh!)
- Ha en helt annan klädstil än den jag har just nu
- Troligen vara mer socialtutåtriktad
- Ha bättre självförtroende, pga. ovanstående punkter
Så, och jag kommer tipsa mina kära (om än inte alltid så inteligenta) föräldrar om det här inlägget, tror att jag har lagt till en funktion så man kan tipsa andra om inlägg... *tänker så det knakar*
Jag har börjat med att testa en vegetarisk "diet" (skulle inte vilja kalla det så men kommer inte på något bättre i skrivandets stund...) hos mamma och jag ska vara där i tre veckor, men idag när jag var hos pappa så hade jag inte hunit säga något till honom så när det serverades lax så åt jag och försökte att bara äta ytterst små mängder fisk. Åt mest potatis och lök...
Förresten så tror jag inte att jag skulle våga att berätta för pappa att jag vill bli vegetarian. Förutom här då... ^^
"När du fyller 26."
Skulle jag bara få höra.
Jag kom på ett till argument till varför jag borde få göra som jag vill på de här punkterna (alltså typ de 2 eller 3 första på listan högre upp).
Mammas kusin, Pia (tror jag), var upp från stockholm och vi träffade henne, hennes man och deras yngsta dotter hos Bea (min kusin och efter vad mamma sagt, min trognaste läsare. Tack! :). Jag måste erkänna att jag inte riktigt hängde med i allt Pia sa, hon pratade verkligen snabbt med en massa avstickande komentarer då och då, men om jag förstod det rätt så hade hon och hennes man skickat iväg deras äldsta dotter själv till shanghai är hon var sju år gammal. I shanghai hade i och för sig hennes faster hämtat henne och hon hade haft eskort mellan planen, men annars hade hon varit själv.
Pia sa också att hon och hennes man i dagsläget aldrig skulle skicka iväg deras yngsta (som om jag fattat det rätt typ var sju eller nått sånt) på en sån resa, men att den äldsta dottern hade i dagsläget varit glad att hon hade fått göra det...
Alltså, jag skuller helt och hållet på mitt förvirrade sinneslag (eller vad man nu säger), men jag mins knapt några namn eller några detaljer. Däremot tycker jag att poängen har kommit fram, om än lite oklart.
Pappa och mamma älskar att använda den här komentaren.
"Minns du att du sa att du var glad att jag hade hindrat dig från att pierca dig när du ville det förra gången?"
Särskilt tror jag att de gillar att ta åt sig all äran för sig själv, bara för att jag en gång hade ett aldrig mer återvänande självförtroende och tyckte att mitt ansikte var ganska okej som det var. Jag måste ha varit hög på huvudvärkstabletter, rökelse eller något liknande, för det skulle jag aldrig mer kunna påstå!
Jag argumenterar bara för varför jag tycker att mina föräldrar tar för hårt på min utplanerade livsstil och inte låter mig utvecklas till någon som JAG vill vara.
Det blir inte okej föränns ni låter mig bli mer självständig, och hur ni än gör så kommer jag att på något sätt komma åt det jag vill ha. Om jag vill pierca mig så kommer jag göra det och i värsta fall så låter jag Moa göra det (inget illa menat (om Moa läser det här alltså), men jag skulle faktiskt föredra att göra det i en affär.) och då kommer jag en dag komma hem från skolan och vara piercad och ni kan inte göra något åt det i alla fall. Om jag vill bli vegetarian så kommer ni kanske i slutändan att tvinga mig att spy upp den mat som serveras för att det är mot mina principer att äta kött (och kom inte och påstå att det inte är mot mina principer för det kan ni inte heller veta utan att vara jag!) och så kommer jag bara leva på skolmaten, för på skolan kommer jag i alla fall skriva upp mig som vegetarian.
Först så har jag ett erkännande att... öhm... erkänna... (låter fel)
Stora delar under texten (skriven hos pappa) satt jag och grät för att det var så mycket som händer i mitt huvud och för att jag inte får göra sak av alla kännslor och ideer som snurrar inuti mig! Jag blev helt enkelt för desperat och det blev bara för mycket kännslor, men bara för att jag förklarar det så vill jag inte att ni ska tycka att det är okej helt plötsligt för det är det inte.
Som alltid, förlåt om det är många stavfel, men ärligt talat så kållar jag aldrig tillbaka i en text som jag har skrivit för då får jag "second thoughts" om det jag har skrivit och börjar ändra saker som kanske inte längre känns passande att skriva. Så åter igen, förlåt!
Sen skulle jag vilja be om ursäkt för att det blev lite väl riktat enbart till mina kära föräldrar, för från början tänkte jag bara skriva om lite saker som gör mig upprörd, som rubriken antyder.
Förlåt för det också, men i skrivandets hetta så kände jag att det var nödvändigt och som tidigaren nämnt så går jag inte tillbaka i en text.
Sist men inte minns, om det är någon som orkade ta sig igenom hela inlägget, så skulle jag bli jätte glad om någon (VEM SOM HELST! *desperat*) ville ta sig tid och komentera detta inlägget... Det skulle i alla fall betyda något för mig...
Ha det bra!
(Inget som jag kan försäkra att jag kommer ha, men kan ju alltid hoppas på andras lycka...) *sob*
Wednesday, July 04, 2007
LaFee - Prinzesschen
Hi, I'm back on english again!
I know that the festival of Kiruna has been las t weekend and I will wright about it (I was there), I have started, but Its not finnished yet...
For everyone that don't know it yet, I'm blond now.
But, to what this is gonna be about:
I have hear a wonderful song yestorday, its not that the lyrics toutches my heart or anything, but the sound is just... Wonderful!
I didn't liked the video, but I post it here anyway so that everyone can hear the music, nad if you don't like the video: close your eyes!
And of course, the lyrics:
LaFee - Prinzesschen
Du hast Figur doch kein Gehirn
Dir klebt sexy auf der Stirn
Deine Titten sind ein Traum
Sie hängen kaum
Ich bin leider nicht dein Stil
Denn ich spiele nicht dein Spiel
Nur eine kann die Schönste sein
Und das bist du allein
Doch unter deinem Dekoltee
Tut es immer immer wieder so weh
Jeder liebt zwar dein Gesicht
Doch tief in dir da ist nichts
Ja, Prinzesschen du hast’s leicht
Deine Eltern sind stinkreich
Du bist ach so wunderschön
Willst jedem Typ den Kopf verdrehn
Ja, Prinzesschen du hast Macht
Bist die Königin der Nacht
Du bist jung und wunderschön
Und jeder Arsch will mit dir gehn
Du tust nur was dir gefällt
Freunde kaufst du dir mit Geld
Der schöne Schein ist deine Welt
Ja dein Spiegel liebt nur dich
Mit deinem Makellosgesicht
Ja du siehst wie ein Engel aus
Lässt deine Opfer rein und raus
Du bist so heiß wie’n Kübel Eis
Was soll der Scheiß
Doch unter deinem Dekoltee
Tut es immer immer wieder so weh
Jeder liebt zwar dein Gesicht
Doch tief in dir da ist nichts
Ja, Prinzesschen du hast’s leicht…
Spieglein, Spieglein an der Wand
Wer ist die Schönste im ganzen Land
Ja, Prinzesschen du hast’s leïcht…
I know that the festival of Kiruna has been las t weekend and I will wright about it (I was there), I have started, but Its not finnished yet...
For everyone that don't know it yet, I'm blond now.
But, to what this is gonna be about:
I have hear a wonderful song yestorday, its not that the lyrics toutches my heart or anything, but the sound is just... Wonderful!
I didn't liked the video, but I post it here anyway so that everyone can hear the music, nad if you don't like the video: close your eyes!
And of course, the lyrics:
LaFee - Prinzesschen
Du hast Figur doch kein Gehirn
Dir klebt sexy auf der Stirn
Deine Titten sind ein Traum
Sie hängen kaum
Ich bin leider nicht dein Stil
Denn ich spiele nicht dein Spiel
Nur eine kann die Schönste sein
Und das bist du allein
Doch unter deinem Dekoltee
Tut es immer immer wieder so weh
Jeder liebt zwar dein Gesicht
Doch tief in dir da ist nichts
Ja, Prinzesschen du hast’s leicht
Deine Eltern sind stinkreich
Du bist ach so wunderschön
Willst jedem Typ den Kopf verdrehn
Ja, Prinzesschen du hast Macht
Bist die Königin der Nacht
Du bist jung und wunderschön
Und jeder Arsch will mit dir gehn
Du tust nur was dir gefällt
Freunde kaufst du dir mit Geld
Der schöne Schein ist deine Welt
Ja dein Spiegel liebt nur dich
Mit deinem Makellosgesicht
Ja du siehst wie ein Engel aus
Lässt deine Opfer rein und raus
Du bist so heiß wie’n Kübel Eis
Was soll der Scheiß
Doch unter deinem Dekoltee
Tut es immer immer wieder so weh
Jeder liebt zwar dein Gesicht
Doch tief in dir da ist nichts
Ja, Prinzesschen du hast’s leicht…
Spieglein, Spieglein an der Wand
Wer ist die Schönste im ganzen Land
Ja, Prinzesschen du hast’s leïcht…
Thursday, June 14, 2007
Ferie jobb
Hi, it was a long time since last time but I have had so mutch to do the last time in school. Anyway, the school is no more and I have started a new work. I have also decided that I arer gonna write in swedish for a while now, or maybe just some posts, but just so that you don't get all schocked when I start now:
Hej!
Skönt att äntligen skriva på sitt eget språk.
Jag har börjat sommarjobba för komunen, röjer sly och rensar rabbater. Så om någon kör förbi på bergnäset i luleå och tycker att det ä jätte fint i vägkanten så har jag varit där. Om det inte är fint så är det inte jag. :P
Jag ska jobba i tre veckor och jag började i måndags så det har bara gått fyra dagar, men redan efter andra dagen så sa Lydia (min lillasyster) att jag såg helt utsliten ut!
Det är verkligen ett tungt jobb och jag jobbar sex timmar varje dag, fem dagar i veckan.
Känner mig inte jätte välkommen i gruppen, första dagen hittade alla tjejer varandra och började prata och sånt, andra dagen hittade alla killar varandra och kvar blev jag.
Men det är inte så jätte hämskt, jag var lite med tjejerna idag och när jag inte är med någon så får jag ju tid att fantisera och filosofera, om man säger så, jag är inte jätte deprimerad.
Vi i gruppen är jag (alltså Veronica), Marie, Julia, Elin, Erika, Martin, Eric, Oscar, Dennis, Didrik och Joachim och jag ska försöka mej på att beskriva de grupper som finns:
Tjejerna) Fjompiga och inte alls som sånna tjejer jag är van vid. Antar att jag kan varra med deom och att dom är riktiga personer på insian, men det måste man känna dom för att se och det gör inte jag.
Killarna) Jobbiga, pratar hela tiden om film och dataspel, och då menar jag inte sånna spel som "Quake" utan typ som "Super Mario".
Nu ska jag se på en serie som jag ser via internett, skriver mer om den sen.
Ha det bra!
And by the way pleas complain or just tell me what you think of me switching language, ok?
Baai!
Hej!
Skönt att äntligen skriva på sitt eget språk.
Jag har börjat sommarjobba för komunen, röjer sly och rensar rabbater. Så om någon kör förbi på bergnäset i luleå och tycker att det ä jätte fint i vägkanten så har jag varit där. Om det inte är fint så är det inte jag. :P
Jag ska jobba i tre veckor och jag började i måndags så det har bara gått fyra dagar, men redan efter andra dagen så sa Lydia (min lillasyster) att jag såg helt utsliten ut!
Det är verkligen ett tungt jobb och jag jobbar sex timmar varje dag, fem dagar i veckan.
Känner mig inte jätte välkommen i gruppen, första dagen hittade alla tjejer varandra och började prata och sånt, andra dagen hittade alla killar varandra och kvar blev jag.
Men det är inte så jätte hämskt, jag var lite med tjejerna idag och när jag inte är med någon så får jag ju tid att fantisera och filosofera, om man säger så, jag är inte jätte deprimerad.
Vi i gruppen är jag (alltså Veronica), Marie, Julia, Elin, Erika, Martin, Eric, Oscar, Dennis, Didrik och Joachim och jag ska försöka mej på att beskriva de grupper som finns:
Tjejerna) Fjompiga och inte alls som sånna tjejer jag är van vid. Antar att jag kan varra med deom och att dom är riktiga personer på insian, men det måste man känna dom för att se och det gör inte jag.
Killarna) Jobbiga, pratar hela tiden om film och dataspel, och då menar jag inte sånna spel som "Quake" utan typ som "Super Mario".
Nu ska jag se på en serie som jag ser via internett, skriver mer om den sen.
Ha det bra!
And by the way pleas complain or just tell me what you think of me switching language, ok?
Baai!
Subscribe to:
Posts (Atom)
