FRA och om hur det sliter isär människor?

Tjoba. God morgon. Död.
Någon som känner att vardagen ibland dödar en? Så känner jag i alla fall.
Eller, ja, det är ju inte vardagen ännu, men hörde nått om att det kommer vara det från och med första januari 2009. Ja, det är FRA jag pratar om.
Jag minns att jag åkte hem på lunchen i onsdags bara för att få veta hur det gått och när jag kom tillbaka till jobbet mötte jag två glada personer som verkligen STRÅLADE över att det skickats tillbaka till försvarsberedningen på remiss.
Det var ju inte det bästa resultatet man kunde tänka sig, men det var i alla fall ett hopp!
Nu är hela världen krossad, under fotbolls matchen mellan Sverige och Ryssland sammlades riksdagen igen och röstade om det här.

Konspiration, någon? Känns som det i alla fall.Bild jag fick av Danni med budskapet: sprid den vidare!

(Fredrik Federley)

Men det läskiga är inte bara själva lagen som nu kommer träda i kraft (såvida vi inte gör något!), men också vad den gör med folket.
Vem vet hur man gör för att få ett sådant här förslag ogiltligt? Ingen som jag vet i alla fall och jag vet inte heller någon som tror att det FINNS något man kan göra längre.
Folket kommer slå sig till ro, glömma det här och bara leva vidare medans de glömmer hur deras individuella frihet tas bort allt mer och mer.
Ingen fara, vi kommer ju i alla fall inte märka något och herre gud ändå! Vi slipper ju bry oss, varför inte bara ge ALL makt åt makthavarna, vi bryr oss inte.
(Kanske märker att jag börjar blir arg, det har med annat att göra också.)

Kan man vara i ett förhållande och ha exakt olika politiska åsikter? Fungerar det alls?
Jag verkligen hoppas så för idag blev jag ledsen, jag vet att min kära pojkvän tror att alla makthavare i världen (eller något sånt i alla fall) fjäskar för USA. Det är inte problemet (även om jag inte tror så), problemet är att hen verkade bli arg över att jag inte tyckte som han! Oo
Låter ap skummt, jag vet.
Borde kanske inte ange honom så här in public, över hela nätet, men känner mig bara uppgiven. Övergiven.
Nåja, det finns väl inget annat att göra än at be om ursäkt för att jag tänker själv och hålla tyst sen.
Arg igen? Ja, kanske, men idag är allt bara jobbigt.

-:En sak som man inte får glömma när man läser det här är i alla fall att hur arg jag blivit ikväll så älskar jag honom mest av alla i världen! (Om det skulle vara oklart någonstans vill säga.)

Nu har jag skrivit av mig lite, förlåt för det också.

Snälla världen, säg att jag bara är paranoid?
Säg att FRA inte kommer hålla?

Deppo inlägg

Fan, nu orkar jag inte längre, jag käner mig så jävla död...
Alltid är jag själv, jag har ingen att vara med, inget att göra och det spelar ingen roll att jag är omringad av människor för ingen ser mig.
Visst, säg bara att jag ska ringa mina kompisar, men hur fan kul tror ni att det är att finnas utan att bli sedd? Hur jävla kul är det att bo i den här jävla staden när det inte finns något att hitta på, hur jävla kul är det att vara med människor som bara ser Veronica, inte jag, som inte förstår, inte vill förstå, mig, vem jag är? Hur jag är, VAD JAG ÄR!?
Jag känner mig så jävla utelämnad, ingen ser mig, inte mina föräldrar, inte mina syrror, inte mina kompisar, inte änns jag kan se mig själv längre. Det är som att rökridåerna har blivit för tjocka till och med för mig för att jag ska kunna se vem jag var från början, jag är bara så ensam.
Visst, alla tror att vi har ett jätte bra syskonförhållande, jag, lydia och felicia, men när jag försöker visa dom något jag är stolt över kan dom inte änns ta sig lite tid att ägna åt mig. Jag brukar äsa lydds blogg, försöker komentera, håller deras hemlisar, engagferar mig i vad dom gillar, i de animeerna dom gillar, försöker vara där när dom vill visa mig nått. Men det känns som att jag bara blir tagen för givet, ibland kan lydia se åt mitt håll, jag berättade för henne vem jag är kär i och hon brydde sig faktiskt! Men jag försökte visa felicia en bild som jag gjort på gimp (linux progrm, lika bra som photoshop) men hon orkade inte änns komma in i mitt rum, trots att hon var i lydias och att det bara är att gå förbi dörr på vägen tillbaka till hennes rum... Jag känner mig så utelämnad, som att dom inte änns bryr sig om personen inne för dom tar mig så förgivet, jag är bara där och ser på allt dom visar, bara är där.
Mina föräldrar är ännu värre, dom ser inte änns vem jag är, trotts att jag visar dom flera gånger, jag skriver långa inlägg på min blogg och skickar dom till deras mejladresser och väntar på att dom ska säga något, åtmindstonde komentera här om dom inte vågar möta mig face to face, men jag har aldrig fått respons där när det gäller min blogg.
Mamma brukar läsa de, men jag vet inte med pappa, mamma brukar säga att bea läser min blogg, att hon själv har läst ett inlägg och att jag skriver bra! SKRIVER BRA?! Det är inte det jag vill höra, jag vill höra att nån inte bara tror att jag skriver här för att få uppmärksamhet, att jag bara hittar på, det gör jag inte, men jag vill höra att någon har sett mig, att någon inte förstår men ser mig... Jag vet inte hur jag ska kunna förklara mig bättre, och det tragiska är att ingen i min omgivning ser mig, ajg är en osynlig själ, en som man bara ser en gång om året, på min förelsedag när allas ögon är (lite iaf) riktade mot mig, och hoss mamma när jag har tömmt diskmaskinen.
(Vill inte att nån ska få skuldkännslor, men just nu gråter jag för att det gör så ont att skriva det jag skriver.)
Jag vill bara starta om, få en chans att bli sedd, att jag inte ska ha det så svårt, att någon kan se på mig utan att vända sig bort... Jag är jag och ingen har sett detta jag ännu, och troligen kommer ingen att göra det heller.
Säg inte att detta e en deppo perriod, jag har kännt så här i flera veckor nu och det gör att jag inte mår så bra, jag vill bara försvinna och enda sättet jag lever är genom musiken som strömmar in i mig, förändrar mejj och den och jag förstår varandra.

······························································································
The Used
I'M A FAKE

Small, simple, safe price.
Rise the wake and carry me with all of my regrets.
This is not a small cut that scabs, and dries, and flakes, and heals.
And I am not afraid to die;
I'm not afraid to bleed and fuck and fight,
I want the pain of payment.
What's left, but a section of pygmy sized cuts.
Much like a slew of a thousand unwanted fucks.
Would you be my little cut?
Would you be my thousand fucks?
And make mark leaving space for the guilt to be liquid.
To fill and spill over and under my thoughts.
My sad, sorry, selfish cry out to the cutter.
I'm cutting trying to picture your black, broken heart.
Love is not like anything,
Especially a fucking knife!

Look at me.
You can tell,
By the way I move and do my hair,
Do you think that it's me?
Or it's not me?
I don't even care.
I'm alive, and i swear
I'm the cleanest I have ever been.

I feel big, I feel tall, I feel dry.
Dry.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.

Do I drink?
Do I date?
I've got perfect placements.
On my ink
Satisfied, in your eyes.
I'm the biggest fan I've got right now.
I made sure I looked how I wanted to look.
The people around me,
The people surround me.

I feel big, I feel tall, I feel dry.
Dry.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.

Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.

My stomach hurts now,
And i'll tie it off in lace.
I've prayed, begged for anything to hit me in the face.
And this sickness isn't me.
And I pray to fall from grace.
The last thing I see is feeling.

And I'm telling you I'm a fake,
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm...

Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.

Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.

Fake!
Fake!
Fake!
Genuine fake!!!