Hej, nu är jag förbannad.
Mamma säger att det inte gör något för henne, att hon tycker det är okej om vi vill pierca oss, att det inte är något speciellt. Men när hon säger att hon ska prata med pappa och diskutera det med honom så händer inget, hon "har inte tid" eller "har inte orkat", eller något ännu löjligare.
Som när vi skulle till Paris och pappa inte hade frågat henne eller något innan de bestämmde det, då sa han "jag kommer aldrig fråga dig om det är något jag vill göra med mina barn", eller nått sånnt, aldrig delen stämmer iaf... Hur som helst, mamma pratar jämt om det när hon är arg på pappa, men när det väl gäller så sitter hon fan bara tyst och blir överkörd gång på gång. Och det gäller inte bara detta ämne.
Pappa å andra sidan är inte mycket bättre själv, han "diskuterar" hela tiden med oss, kan aldrig förklara sig själv besegrad eller att han har fel. Sen säger han att han "stod tyst och lyssnade" och att han har "tränat bort att lyssna men ändå inte lyssna", och man får värsta kännslan jag-är-så-perfekt-och-kan-allt-och-är-mycket-bätter-än-alla-andra när han ärså. Och när man har kommit förbi diskuterar stadiet, eller bara om han är på dåligt humör, så börjar han skrika för minnsta lilla grejj. Och, vare sig han diskuterar eller skriker åt en, så har han alltid något hotfullt över sig som gör att jag inte vågar säga något till honom.
Nu har jag startat en nedräkning, i heljen kommer troligen Moa hit till klövern och... Aa, alla som har hängt på i nyhetssvängarna här vet det, hon har tagit nästan alla piercingar själv.
Alltså om jag inte har ett svar på fredag efter skolan, ett positivt svar, det är en bra tid för jag slutar 5, så ska hon få göra det!
Och, till mamma och pappa, det är erat fel om jag får värsta infektionen eller om hon träffar en närv eller något! För ni kan aldrig lyssna, ni kan aldrig prata för våran skull, ni kan inte änns lita på MIG!! Den äldsta av era barn, jag är fan ingen liten bäbis längre, men om ni fortsätter att bete er som att jag är det och försöker styra mig så kan ni ju fan gå och hänga er! Ni av alla, ni som "vet hur det är att vara i den där åldern" (jo visst, eller hur?!), borde väll veta att det bara kommer trigga mig att göra dummare och dummare saker, men kom inte och klaga hos mig när jag har piercing på varje tänkbara ställe på kroppen och har armarna fyllda av tatueringar! Ni kanske inte tycker att det är snyggt, men ni är inte JAG!! Jag är JAG!! Inte ni och jag lever i den här generationen, inte ni, ni har stannat på 70-talet och för mig får ni gärna stanna där tills ni ruttnar bort, men stoppa inte mig för fan!" Jag lever i 2000-talet och jag tycker inte som ni!
Där har ni något att tänka på, 3 dagar kvar...
----------------------------------------
THE USED
"On My Own"
See all those people on the ground
Wasting time
I try to hold it all inside
But just for tonight
The top of the world
Sitting here wishing
The things I've become
That something is missing
Maybe I...
But what do I know
And now it seems that I have found
Nothing at all
I want to hear your voice out loud
Slow it down, slow it down
Without it all
I'm choking on nothing
It's clear in my head
And I'm screaming for something
Knowing nothing is better than knowing at all
On my own [x6]
Without it all
I'm choking on nothing
It's clear in my head
And I'm screaming for something
Knowing nothing is better than knowing at all
On my own [x4]
Showing posts with label the Used. Show all posts
Showing posts with label the Used. Show all posts
Tuesday, September 18, 2007
Wednesday, September 12, 2007
Deppo inlägg
Fan, nu orkar jag inte längre, jag käner mig så jävla död...
Alltid är jag själv, jag har ingen att vara med, inget att göra och det spelar ingen roll att jag är omringad av människor för ingen ser mig.
Visst, säg bara att jag ska ringa mina kompisar, men hur fan kul tror ni att det är att finnas utan att bli sedd? Hur jävla kul är det att bo i den här jävla staden när det inte finns något att hitta på, hur jävla kul är det att vara med människor som bara ser Veronica, inte jag, som inte förstår, inte vill förstå, mig, vem jag är? Hur jag är, VAD JAG ÄR!?
Jag känner mig så jävla utelämnad, ingen ser mig, inte mina föräldrar, inte mina syrror, inte mina kompisar, inte änns jag kan se mig själv längre. Det är som att rökridåerna har blivit för tjocka till och med för mig för att jag ska kunna se vem jag var från början, jag är bara så ensam.
Visst, alla tror att vi har ett jätte bra syskonförhållande, jag, lydia och felicia, men när jag försöker visa dom något jag är stolt över kan dom inte änns ta sig lite tid att ägna åt mig. Jag brukar äsa lydds blogg, försöker komentera, håller deras hemlisar, engagferar mig i vad dom gillar, i de animeerna dom gillar, försöker vara där när dom vill visa mig nått. Men det känns som att jag bara blir tagen för givet, ibland kan lydia se åt mitt håll, jag berättade för henne vem jag är kär i och hon brydde sig faktiskt! Men jag försökte visa felicia en bild som jag gjort på gimp (linux progrm, lika bra som photoshop) men hon orkade inte änns komma in i mitt rum, trots att hon var i lydias och att det bara är att gå förbi dörr på vägen tillbaka till hennes rum... Jag känner mig så utelämnad, som att dom inte änns bryr sig om personen inne för dom tar mig så förgivet, jag är bara där och ser på allt dom visar, bara är där.
Mina föräldrar är ännu värre, dom ser inte änns vem jag är, trotts att jag visar dom flera gånger, jag skriver långa inlägg på min blogg och skickar dom till deras mejladresser och väntar på att dom ska säga något, åtmindstonde komentera här om dom inte vågar möta mig face to face, men jag har aldrig fått respons där när det gäller min blogg.
Mamma brukar läsa de, men jag vet inte med pappa, mamma brukar säga att bea läser min blogg, att hon själv har läst ett inlägg och att jag skriver bra! SKRIVER BRA?! Det är inte det jag vill höra, jag vill höra att nån inte bara tror att jag skriver här för att få uppmärksamhet, att jag bara hittar på, det gör jag inte, men jag vill höra att någon har sett mig, att någon inte förstår men ser mig... Jag vet inte hur jag ska kunna förklara mig bättre, och det tragiska är att ingen i min omgivning ser mig, ajg är en osynlig själ, en som man bara ser en gång om året, på min förelsedag när allas ögon är (lite iaf) riktade mot mig, och hoss mamma när jag har tömmt diskmaskinen.
(Vill inte att nån ska få skuldkännslor, men just nu gråter jag för att det gör så ont att skriva det jag skriver.)
Jag vill bara starta om, få en chans att bli sedd, att jag inte ska ha det så svårt, att någon kan se på mig utan att vända sig bort... Jag är jag och ingen har sett detta jag ännu, och troligen kommer ingen att göra det heller.
Säg inte att detta e en deppo perriod, jag har kännt så här i flera veckor nu och det gör att jag inte mår så bra, jag vill bara försvinna och enda sättet jag lever är genom musiken som strömmar in i mig, förändrar mejj och den och jag förstår varandra.
······························································································
The Used
I'M A FAKE
Small, simple, safe price.
Rise the wake and carry me with all of my regrets.
This is not a small cut that scabs, and dries, and flakes, and heals.
And I am not afraid to die;
I'm not afraid to bleed and fuck and fight,
I want the pain of payment.
What's left, but a section of pygmy sized cuts.
Much like a slew of a thousand unwanted fucks.
Would you be my little cut?
Would you be my thousand fucks?
And make mark leaving space for the guilt to be liquid.
To fill and spill over and under my thoughts.
My sad, sorry, selfish cry out to the cutter.
I'm cutting trying to picture your black, broken heart.
Love is not like anything,
Especially a fucking knife!
Look at me.
You can tell,
By the way I move and do my hair,
Do you think that it's me?
Or it's not me?
I don't even care.
I'm alive, and i swear
I'm the cleanest I have ever been.
I feel big, I feel tall, I feel dry.
Dry.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Do I drink?
Do I date?
I've got perfect placements.
On my ink
Satisfied, in your eyes.
I'm the biggest fan I've got right now.
I made sure I looked how I wanted to look.
The people around me,
The people surround me.
I feel big, I feel tall, I feel dry.
Dry.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
My stomach hurts now,
And i'll tie it off in lace.
I've prayed, begged for anything to hit me in the face.
And this sickness isn't me.
And I pray to fall from grace.
The last thing I see is feeling.
And I'm telling you I'm a fake,
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm...
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Fake!
Fake!
Fake!
Genuine fake!!!
Alltid är jag själv, jag har ingen att vara med, inget att göra och det spelar ingen roll att jag är omringad av människor för ingen ser mig.
Visst, säg bara att jag ska ringa mina kompisar, men hur fan kul tror ni att det är att finnas utan att bli sedd? Hur jävla kul är det att bo i den här jävla staden när det inte finns något att hitta på, hur jävla kul är det att vara med människor som bara ser Veronica, inte jag, som inte förstår, inte vill förstå, mig, vem jag är? Hur jag är, VAD JAG ÄR!?
Jag känner mig så jävla utelämnad, ingen ser mig, inte mina föräldrar, inte mina syrror, inte mina kompisar, inte änns jag kan se mig själv längre. Det är som att rökridåerna har blivit för tjocka till och med för mig för att jag ska kunna se vem jag var från början, jag är bara så ensam.
Visst, alla tror att vi har ett jätte bra syskonförhållande, jag, lydia och felicia, men när jag försöker visa dom något jag är stolt över kan dom inte änns ta sig lite tid att ägna åt mig. Jag brukar äsa lydds blogg, försöker komentera, håller deras hemlisar, engagferar mig i vad dom gillar, i de animeerna dom gillar, försöker vara där när dom vill visa mig nått. Men det känns som att jag bara blir tagen för givet, ibland kan lydia se åt mitt håll, jag berättade för henne vem jag är kär i och hon brydde sig faktiskt! Men jag försökte visa felicia en bild som jag gjort på gimp (linux progrm, lika bra som photoshop) men hon orkade inte änns komma in i mitt rum, trots att hon var i lydias och att det bara är att gå förbi dörr på vägen tillbaka till hennes rum... Jag känner mig så utelämnad, som att dom inte änns bryr sig om personen inne för dom tar mig så förgivet, jag är bara där och ser på allt dom visar, bara är där.
Mina föräldrar är ännu värre, dom ser inte änns vem jag är, trotts att jag visar dom flera gånger, jag skriver långa inlägg på min blogg och skickar dom till deras mejladresser och väntar på att dom ska säga något, åtmindstonde komentera här om dom inte vågar möta mig face to face, men jag har aldrig fått respons där när det gäller min blogg.
Mamma brukar läsa de, men jag vet inte med pappa, mamma brukar säga att bea läser min blogg, att hon själv har läst ett inlägg och att jag skriver bra! SKRIVER BRA?! Det är inte det jag vill höra, jag vill höra att nån inte bara tror att jag skriver här för att få uppmärksamhet, att jag bara hittar på, det gör jag inte, men jag vill höra att någon har sett mig, att någon inte förstår men ser mig... Jag vet inte hur jag ska kunna förklara mig bättre, och det tragiska är att ingen i min omgivning ser mig, ajg är en osynlig själ, en som man bara ser en gång om året, på min förelsedag när allas ögon är (lite iaf) riktade mot mig, och hoss mamma när jag har tömmt diskmaskinen.
(Vill inte att nån ska få skuldkännslor, men just nu gråter jag för att det gör så ont att skriva det jag skriver.)
Jag vill bara starta om, få en chans att bli sedd, att jag inte ska ha det så svårt, att någon kan se på mig utan att vända sig bort... Jag är jag och ingen har sett detta jag ännu, och troligen kommer ingen att göra det heller.
Säg inte att detta e en deppo perriod, jag har kännt så här i flera veckor nu och det gör att jag inte mår så bra, jag vill bara försvinna och enda sättet jag lever är genom musiken som strömmar in i mig, förändrar mejj och den och jag förstår varandra.
······························································································
The Used
I'M A FAKE
Small, simple, safe price.
Rise the wake and carry me with all of my regrets.
This is not a small cut that scabs, and dries, and flakes, and heals.
And I am not afraid to die;
I'm not afraid to bleed and fuck and fight,
I want the pain of payment.
What's left, but a section of pygmy sized cuts.
Much like a slew of a thousand unwanted fucks.
Would you be my little cut?
Would you be my thousand fucks?
And make mark leaving space for the guilt to be liquid.
To fill and spill over and under my thoughts.
My sad, sorry, selfish cry out to the cutter.
I'm cutting trying to picture your black, broken heart.
Love is not like anything,
Especially a fucking knife!
Look at me.
You can tell,
By the way I move and do my hair,
Do you think that it's me?
Or it's not me?
I don't even care.
I'm alive, and i swear
I'm the cleanest I have ever been.
I feel big, I feel tall, I feel dry.
Dry.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Do I drink?
Do I date?
I've got perfect placements.
On my ink
Satisfied, in your eyes.
I'm the biggest fan I've got right now.
I made sure I looked how I wanted to look.
The people around me,
The people surround me.
I feel big, I feel tall, I feel dry.
Dry.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
My stomach hurts now,
And i'll tie it off in lace.
I've prayed, begged for anything to hit me in the face.
And this sickness isn't me.
And I pray to fall from grace.
The last thing I see is feeling.
And I'm telling you I'm a fake,
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm a fake.
I'm telling you I'm...
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Just look at me now.
I'm a fake, I'm a fake.
Fake!
Fake!
Fake!
Genuine fake!!!
Subscribe to:
Posts (Atom)
