i dont care!

(nått jag skrev i min dagbok på moc, tyckte att mamma och pappa kunde få reda på det åxå... man aldrig i livet att jag skulle länka dom från moc!! glöm det, läs det här istället.)
Like the title said, i dont car anymore.
My dad is so enoying, i cant do ANYTHING for him.

• Like ever sience i told him that i dont want to eat meat he havnt done a shit to help me, he always complains about i should atleast eat fish, no way! That he can forget.

• I have always wanted to pierce my lip, sience i was 13 years old, almost all my friend have done it and they have so selfichly grounds for not letting me do it! (by them i mean both mom and dad.) they say that I am to young to make that kind of decision, that it will be an ugly hole there forever, that it will not look good if i become a model... I DONT EVEN HAVE PLANS ON BEING A MODEL!! I want to be a fucking journalist, not a fucking model!

• The latest, i want to get a tattoo, there is a girl in my clas who inspired me and they cant even let me do that! all i hear is that im to fucking young to make that kind of decision.

IM 16!! I know perfectly well what im going to work with for the rest of my life, and get a piercing or a tattoo will not make any different on my grades and just becaus im pierced it dosen't mean im all of sudden is turned into slutt and is staying out all night, it will still be boring, no-life me!! Its not like just because they let me do what i want they'll lose me and i would move to stockholm and sell drugs or anything...
They can't even stop it, they just makes me mad, but i decided that i dont care anymore! im gonig to do whatever i want and they arnt going to stop me! Becaus i dont care anymore, dont care about what they say, i dont care.
(vile bara göra ett till lägg, när jag skrev det här blev jag så jävla lessen, jag blir alltid lessen när jag måste måla ut sanningen såhäär, svart på vitt, men det går inte att hålla inne längre!!)

Liverpool - Derby County, @ Anfield 1.9.12

Det var en helt fantastisk match, hemma på Anfiel mötte vi Derby County och vann med 6-0!
Visst, Derby är bland de fem sista i Premier League, men dom spelade bra och vi var bätre!!
I 26:e minuten så gjorde Alonso mål, hela O'Learys skrek, 26:e minuten på frispark från 45 yard (ca 41 meter)! Det var fantastiskt!
Och sen i 45:e minuten vad det helt otroligt! Babel gjorde mål på inlägg av Mascherano och han kunde ha gjort 2 till om Kuyt hade släppt förbi 2 passningar. Men det fina målet han gjorde fick hela O'Learys att gunga av skrik och applåder igen.
I halvlek gick Lydd till kulturenshus där hon skulle möta Jocke för att sen gå tillsammans till bion och hon lämnade mig till mitt öde bland alla vuxna. Där var pappa (såklart, som att han skulle lämna oss själva där), Peter (från Blend), Peters dotter som heter Emma (jätte gullig), och sen två killar till och en tjej (som var en av de två killarnas flickvän). Alltså var jag å Lydd de ända i samma ålder och jag blev helt utelämnad till mitt öde när hon gick.
Det blev dock bättre när vi kom elva minuter in i andra halvlek gjorde Torres helt enkelt vad alla förväntade sig av honom, mål! Han är vårat nyförvärv och våran förvänntade stor striker från typ Real Madrid, efter vad jag vet, och alla hade förväntat sig det som hände i 56:e minuten, jag är helt nöjd med resulataet av den önskan.
I 61:a minutan blev Pennant som var matchens bästa spelare utbytt mot Behnayoun som inte e så dålig själv. Det var nog inte för att Rafa var missnöjd eller något sånnt, för Rafa byter alltid efter 60:e minuten aldrig före det om en spelare inte blir skadad vill säga. Pennant byttes helt enkelt ut för att han var trött, vilket man kan förstå efter att ha sett hans prestation på planen, och Behnayoun var ett par pigga ben som kan ta den placering som Pennant hade. Jag tycker dock att Behnayoun inte hde tid att riktigt komma in i matchen... Men men...
I 69:e minuten gjorde Alonso 3-0, helt fantastiskt och jag ska inte dra ut något längre på det utan så var det helt enkeltr bara!
Sen, i 73:e minuten, byttes Babel ut och Voronin in, tre minuter senare var det mål! Han snubblade iof in målet enligt mig. Han sköt den några meter framför målet och snubblade på två backar som låg framför, målvakten å sin sida tror jag hade sprungit ur målet för att rädda, men missat... jag minns inte så tydligt sånna detaljer.
I 77:e minuten blev Mascherano utbytt mot Sissoko, vår helt fantastiska defensiva mittfältare som ingen tar sig förbi! En minut senare var det mål igen! Men det var inte Sissoko, som förövrigt bara gjort ett mål i Liverpol som gjorde det och det beror helt enkelt på att det inte är hans uppgift, men i matchen före den här gjorde han tydligen sin första... Anyway, den som gjorde målet var Torres... IGEN!!
När klippen kommer ut på nätet ska jag lägga ut dom och så, men dom e inte ute ännu.
Vi vann och man kan inte riktigt säga att Derby var precis dåliga... Dom gjorde bara sitt bästa och så var det med det, vi var bättre och att gå ut på planen med 2-0 i ryggen gör det ledande laget självsäkra och det förlorande laget nedslagna och de nedslagna gör ofta misstag.
Som många passade på att påpeka vid vårat bord så var Derby Countys backar som rundningskoner i straffområdet och vi kunde ha hunnit göra 7-0 och kanske till och med 8-0 om vi hade lagt den sidan till...

Liverpool: Reina, Finnan, Hyypia, Agger, Arbeloa, Pennant (Benayoun 61), Mascherano (Sissoko 77), Alonso, Babel (Voronin 73), Torres, Kuyt.
Subs Not Used: Itandje, Riise.

Derby: Bywater, Griffin (Moore 80), Malcolm (Teale 59), Davis, Camara (McEveley 63), Todd, Fagan, Oakley, Mears, Pearson, Howard.
Subs Not Used: Price, Earnshaw.

YOU'LL NEVER WALK ALONE!

P.S. Vi leder just nu och har +9 i målskillnad!

House MD & the L Word - inkl. fråga!

SPOILERVARNING!!
(kanske...) Hej, glada nyheter! ^^ Och dåliga... Men först de glada!
House börjar om den 25/9, sesong 4! Jag vet inte den officiella dagen som sesong 3 börjar i sverige, men jag har inget intresse av sesong 3, den har jag redan sett på nätet, så nu börjar 4:e i slutet av september... Och det e så jävla spännande, men jag kan inte säga vad som händer i sista avsnittet som gör första i 4:e sesongen såå spännande, men det e otroligt! Jag kan inte säga något i fall att någon som iblend läser här ser på House, men om ni inte gör det och känner att det e het ok att se vad som händer eller nått sånnt så finns hemsidan att hitta här:
http://www.fox.com/house/index.htm

Oki, till de dåliga nyheterna... Vet någon om det kommer en 5:e sesong av L Word? Desperat!!!
Jag har sett alla fram till sista i 4:e, alltså alla, och det kan bara inte sluta som det gjorde!! Herre gu' liksom, ska inte avslöja något här heller, men HERRE GU!! Jag tror att jag fullkommligt kommer dö om det inte kommer någon ny sesong! Hemsida, officiell: http://www.sho.com/site/lword/home.do

På hemsidan kan man hitta allt från shopping av L Word produkter till bakgrundsbilder och musik, jätte bra sida (bättre än House sidan... XP)...
Jag har tre favorit karaktärer listade efter hur bra dom e...

1. Jenny Schecter är författare och inte alltid bäst omtyckt av de andra (tänker på situation i 4:an), hon bor tillsammans med Shane, Max och -ett litet tag- Carmen. Hennes mamma är omgift med en ny man och jag vet inte riktigt vad som hade hännt med hennes pappa, men ingen av föräldrakaraktärerna gillar i alla fall att hon är lesbisk. Hon råkar ut för ett psykbryt, väldigt gripande för mig efter som att hon är min favvo karaktär. Vad som gör henne till en av mina favvokaraktärer: Först och främst är hon verkligen konstnärligheten själv, när man ser Jenny är det som att se in i den "typiska" författar-personen, en som sitter i timmar och skriver, hängiven åt sitt arbete. Sen är Mia Krishner (skådespelerskan) väldigt sexig och jag kan inte tänka mig att någon annan skulle kunna vara Jenny. Dock har jag hört -rykten vad jag vet- att Mia kommer bli sparkad från rollen som Jenny för att hon är så jobbig att arbeta med och nu när showen har så många stjärnor så känner de att de kan förlora en, alltså kanske Jenny dör om det kommer en sesong 5... Skådespelare: Mia Krishner.
2. Shane McCutcheon är frisör och ehlt klart har coolast stil, i börjag var hon världens player, men det är hon verkligen inte efter Carmen (allt jag säger XP). Hennes mamma är död -eller på nått psyk eller nått-, hennes pappa är omgift och hon har en halvbror som heter Shay. Om någon påstår att henes pappa änns är snygg så får ni mitt eviga hatiska moln hängades över er som slår ner blixtar när man tänker saker jag inte kan hålla med om, föralltid!! Moahaha!! *elakt skratt* En till sak, jag vill och hoppas att Shane och Jenny blir ett par! :) Vad som gör henne till en av mina favvokaraktärer: Först så har hon en så cool stil och det är VÄLDIGT bra!! ^_______^ Men när man har sett alla sesonger (hittills) så upptäcker man att hon faktiskt inte e kännslokall, hon e helt ok. Det är ju lätt att göra en karaktär som hennes stel och kall, men hon e helt fantastisk och självuppoffrande när hon tar hand om sin lillebror (åter igen nämns varför man ska se upp för att gilla hennes pappa, se serien och få veta mer). Alltså, det e bara svårt att beskriva varför Shane är nummer två, men hon bara är det. Skådespelare: Katherine Moennig.

3. Helena Peabody är nummer tre i min topplista för hon är så otroligt rolig, det är alltid åt henne man skrattar! Hon kom in i serien i 2:a sesongen när Tina (den subban *ilskna tankar*) och Bette hade problem, hon blev tillsammans med Tina och var då sist på min lista, men när de gjorde slut och Tina och Bette skulle försöka igen blev hon kompis med Alice och helt fachinerad av "nätverket" (ids ej förklara). I 3:e sesongen så rymmer hennes mamma iväg med en kvinlig präst som hon träffat när hon var yngre och innan de försvinner så slutar hon med sitt bidrag till Helena, Helena som aldrig tidigare jobbat måste nu klara sig utan sin mammas förmögenhet. Hon har också två barn med sitt ex i New York, som jag tror -om jag inte minns fel- att de adopterade. Helena flyttar in med Alice när hon måste sälja sitt hus. Vad som gör henne till en av mina favvokaraktärer: Hon är så dålig på alla yrken och allt går bara fel för henne, men med hennes brittiska accent och hennes otur gör det henne till den roligaste karaktäreni hela serien. Skådespelare: Rachel Shelley.

favvo paret, kommer nog aldrig att inträffa...

Jaa, det var lite om vad jag ser på på teve (datorn...), men till själva frågan då: Vet någon när 5:e sesongen av the L Word kommer sändas!?

Nått bra i en tidning

Hej!
Nu vill jag visa en grej, tyvärr tror jag att de flesta inte kommer fatta ett jotta men iaf... Och skratta inte för då petar jag ut era ögon och klipper av era tungor och serverar dem som middag till de hemlösa!
Bra, alla har fattat.
När jag kom till mamma (igår) så såg jag att jag hade fått den nyaste Winx-tidningen -jag prenumererar och det är här ni inte ska skratta- och i den så sa Tecna något som jag tycker var jätte fint.
Jag ska förklara lite bättre, men för att det e en serietidning så ska jag förklara lite innan jag skriver dialogen... Det var, som sagt, jätte fint!

SPOILER VARNING!!
I Magix har alla elever ledigt för att det är det årliga föräldrabesöket på skolorna. Tecnas pappa gillar inte hennes pojkvän, Timmy, och desutom har han med sig sin nya robbot-rådgivare, Cogitron.
Följande dialog utspelar sig mellan Tecna och Cogitron på en balkong...
T=Tecna
C=Cogitron
P=Tecnas pappa

C: Är det här ett bra ställe att tänka på?
T: Cogitron? Vad gör du här?
C: Jag ville prata med dej, prinsessan. Hoppas du inte har något emot det.
T: Pappa har skickat hit dig, va?
C: Nej, faktiskt inte Vi kanske kan säga att jag gör det här för allas bästa.
T: Bryr du dig verkligen om mitt bästa?
C: Ditt bästa, din pappas bästa, landets bästa... Javisst! Om människor är olyckliga, så sprider det sig till andra. Allas välbefinnande är viktigt.
T: Konstigt att höra en robot säga det...
C: Jag är en väldigt komplicerad modell. Jag förstår mej på komplicerade mänskliga relationer. Som t.ex. en far och en dotter som tycker mycket om varann...
T: Min pappa förstår mej inte. Han bryr sig inte om mej. Han struntar i vad jag vill! Han pratar med mej som om jag vore en liten unge! Och han lyssnar aldrig!
C: Lyssnar du på honom, då?
T: Det är klart jga gör, men han säger bara samma sak om och om igen! Och han glömmer aldrig bort att han är kung!
C: Och han är pappa! Det är där problemet ligger! Ni borde prata med varann som två kompisar, och inte som far och dotter. Som tur är, så går det att ordna.
T: Hur då?
C: Jag blir tvungen att avslöja en hemlighet för dej. Men det är det värt!

Nästa sen med Tecna är i trädgården på Alfea (fe-skolan), hon och Cogitron gömmer sig bakom en buske och man ser i bakgrunden att kungen sitter på en bänk och ser ledsen ut.

C: Där är din pappa. Han verkar ganska ledsen, eller hur?
T: Jag vill inte att han ska vara det. Jag skulle viljaprata med honom, men... Om jag går bort till honom, så kommer han att vara lika envis och tjurig som vanligt.
C: Precis! Det är därför jag ska inviga dej i min hemlighet! Jag är faktiskt inte bara din pappas rådgivar, jag är hans livvakt också. Jag är byggd i pansar plåt...
-Cogitron öppnas och...-
C: men det fina i kråksongen är att jag är ihålig, så jag kan gömma kungen inuti mej!
T: Nu fattar jag! Du... Du vill att jag ska...
C: Just det! Om du gömmer dej inuti mej, så kan du prata med honomutan att han känner igen dej. Du kan använda min röst... Den här gången är jag säker på att ni kommer förstå varann.
-Cogitron går fran till kungen med Tecna gömd innuti.-
P: Hej, Cogitron! Var har du varit?
T: Förlåt pa... öh... ers majestät! Jag var tvungen att gå ett ärende. Jag träffade prinsessan Tecna på vägen hit, och hon bad mig hälsa.
P: Min dotter? Slå dig ner.
-Cogitron sätter sig bredvid kungen.-
P: Har du sett vad stor hon har blivit? Snart är hon vuxen, och då har jag mist henne för alltid!
T: Varför säger du så? Hon älskar dej!
P: Nej. Hon ser bara mej som kungen. Jag her blivit som en fiende för henne, och hon drar sej undan mej mer och mer.
T: Det kanske beror på att du pressar henne. Unga människor måste få göra sina egna val inför framtiden.
-Kungen ser chockad ut.-
P: Vad menar du med det? Så sa du inte igår! Vad är det med dej idag? Tänk om hon begår allvarliga misstag på grund av att hon är så ung och oerfaren? Jag står inte ut med tanken på att hon kanske blir olycklig resten av livet bara för att jag inte har kunnat ge henne dom bästa råden! En förälder som älskar sitt barn måste beskydda det till varje pris! Även om barnet inteförstår sitt eget bästa!
T: Men, ers majestät... Hm... Förr eller senare måste ju barnet leva sitt eget liv. Tecna behöver inte bli tvingad... DEt räcker med att ge henne råd... Och uppmuntran.
P: Ja, jag vet! Men jag får ju aldrig chansen, för hon tycj´ker jag är gammaldags och dominant. Och hon vet inte hur rädd jag är för att göra fel... Jag är alltid rädd att jag inte gör tillräckligt. Det är svårt att vara förälder. Ingen lär en hur man ska vara. Alla måste försöka så gott dom kan. Och hela tiden vet man att det är ens eget barn som får betala priset om man gör fel. Det är ett stort ansvar... Ibland önskar man att barnen kunde förstå det och möta oss på halva vägen, men...
T: Jag hade aldrig tänkt på det från din synvinkel, pappa...
P: Va? Den där rösten... ?!?
-Tecna hoppar ut ur Cogitron och kramar sin pappa och så blir dom vänner och allt blir frid och fröjd.-

Hoppas att det där gick att förstå... om inte så finns tidningen på alla affärer och kostar bara 34:-...
Aja, bara något som jag tyckte var fint... ^_________^
Ha det bra!

Paris!!

Oki, för alla som har läst Lydds blogg så vet ni ju redan allt.
För alla andra, Bonjour!
Jag har varit i Paris med pappa, Madde, Erik, Lydd, Fii och Ylva. Vi var där sen i måndags kväll (30/7) och alla bilder kommer för enkelhetens skull att läggas upp i min bdb (aka BildDagboken) så kommer inte sidan bli så segladdad, och så kommer jag att göra med alla bilder (NÄSTAN! Finns undantag!) som jag tar. Så nu vill jag höra ett stort JIPPIE av alla med sega datorer. ^^

På måndags morgonen (kring halv 10) kom Maddes bror, Jörgen, och hans fru, Caroline, och deras barn, Elin, och hämtade oss och skjussade oss till kalaxflygplats varifrån vårat plan till Stockholm skulle gå.
Jag som bara har åkt flygplan en gång förrut (Kalax-Stockholm-England(nånstans)-Athen-London-Stockholm-Kalax) blev ju helt fachinerad av allt, även om Kalaxflygplats är en liten flygplats.
Och, hör och häpna, vi såg Jimmy Janson där, fast ingen orkade ta nån bild för ingen som vi känner skulle bli fachinerad i alla fall...
Och Lydia vart tvungen att lämna ifrån sig sin hårgele för att den kunde innehålla 50 ml för mycket, även fast att den bara var halvfull.
När vi kom fram till Arlanda såg vi en massa flygplan och det var ganska spännande, jag hade mått ganska illa på flyget och varit jätte flygrädd så det var bara skönt att få mark under fötterna.
I alla fall så var det jätte tråkigt att bara sitta och vänta på att nästa plan skulle ta oss till Paris (fick vänta i typ 4 h) så vi åt lite och sen vilade vi.
Jag blev serriöst förvånad övet att McDonnald's har vegitarisk mat, McBean; en hamburgare med typ bönor ihoptryckta till ett "kött". Och sen var det en massa annat på också.
När vi äntligen kom iväg med planet var inte min flygskräck lika stor, fast det var ju fortfarande pirrigt och otäckt, men jag behövde i alla fall inte få ett nervöst sammanbrott. ^^
På planet läste jag ut "Everybody Hurts: an Essentional Guide to Emo Culture", så det blev lite tråkigt den sista halvtimmen, men jag hade ju min I-Pod och jag måste säga att alla som är flygrädda borde ha en.
När vi kom fram så tog vi ett tag på oss att hitta rätt tunnelbana hit till Denfert-Rocheroeau (Montparnasse), det är för övrigt 4:an i riktning mot Porte d'Orléans, men när vi väl kom fram så var första anblicken på utsidan hänförande.
Alla gammla hus och alla blommor i blommlådor i fönstrerna, allt var så konstigt... Fast nu har man tyvärr vant sig och det är inte alls lika spännande att gå ut mer.
Lägenheten är i alla fall otroligt vacker och i ett mycket fint område med Zara bara runt hörnet, ska lägga upp bilder härifrån när vi kommer hem på min BildDagbok för vi har inte med oss sladden till kameran hit.
Just ja, när vi kom fram till flygplatsen i Paris så såg vi en militär som gick omkring med ett automatvapen av nått slag. Läääskit....

På tisdagen så satt vi 9.30 på tunnelbanan påväg mot DisneyLand Paris. TIIIIDIGT!! Det var jättejobbigt att stiga upp och maten smakar så annorlunda här. Man ser det också på människorna här, alla är mycket smalare och det beror säkert på att de har en helt annan matkultur här, vilken vet jag inte men jag tycker att ni kan söka på det på yahoo om ni vill veta mer.
Frukosten smakade i alla fall anorlunda.
När vi kom fram var det typ 15 minuters väntetid tills vi fick köpa biljetter och sen, när vi kom in, så delade vi på oss. Jag, Lydd, Fii och Erik gick för sig och pappa, Madde och Ylva gick för sig, fast det var bara så att vi skulle hinna åka mer för det var så långa köer.
Först gick vi och åkte nått som hette "its a small world" och det var nån sorts barn attraktion, men dem läskiga mellodin var för lockande, vi kunde inte stå emot! När man väl satt i den så var det psykande så uti helvete! Det var typ små dockor som såg ut som om dom skulle mörda oss och dom sjöng hela tiden!
Sen gick vi runt lite tills vi kom fram till nått läskigt (på riktigt) som hette något i stil med "Space mountain", eller nått likanande. Jag måste säga att när vi satt på nedräkningen i början så började jag blunda och sen öppnade jag inte ögonen föränns vi var höggt uppe någonstans i rymden och just som jag öppnade ögonen så exploderade något och jag blundade kvikt som attan igen! Andra gången som jag tittade så var vi inne i nån röd virrvel, fast då gissade jag att det skulle komma något läskigt i slutet på den så jag blundade snabbt igen. det stod också i broshyren att det skulle finnas en loop någonstans, men jag kännde den inte. Om man blundar och fokuserar på annat så känner man inte så mycket. Karusellen var ganska kort, men när vi var inne i den så tror jag serriöst att jag var död och att jag vaknade upp ur döden när den var färdig för jag minns ingentig, bara en kännsla av tomhet, från karrusellen.
Vi åkte en massa annat också, till exempel en som man åkte under vattnet till, till en ö där man körde omkring i en gruvvagn i hög hastighet. Den var mycket kul och vi åkte den 2 gånger till och med!
Jag åkte också flygandemattan med Erik, Ylva och Madde på parken bredvid och där såg jag en så otroligt snygg kille (har till och med drömt om honom 3 nätter i rad!), och gissa vad? Han såg mig också, och det var typ inte bara som snabbt, utan han verkligen sökte efter mig! Typ kållade efter mig och log mot mig... Jag är nog helvetes desperat när jag inte änns kan sluta tänka på en kille som jag såg en gång, typ 5 minuter! Och han hade något som sg ut som en blodigel som satt fast på honom, fast det var nog bara hans flickvän...
Sen gjorde vi inte så jätte mycket mer, eller jo men inget som jag orkar skriva.
Och sen, sen åkte vi hem...

Onsdagen, en varm och otroligt jobbig dag för mig. Vi gick till Eifeltornet och det tog faktiskt inte så lång tid att stå i kö (kanske 30-45 min), fast det var för att det inte fanns någon hiss i det ben som vi stod i. (Vilket vi inte visste.)
Vi gick alltså upp till det första planet och där lunchade vi och sen gick vi vidare till andra våningen.
Totalt när vi gick upp så gick vi 668 trappsetg och jag kan lungt säga att det inte var värt det.
Sen fick vi i alla fall åka hiss till toppen och då började min lilla panik, redan i kön faktiskt.
Vi köade nå otroligt länge och jag har absolut ingen som helst tidsuppfattning om hur lång tid vi stod där... När vi var uppe i alla fall så sa Erik att man kunde känna att tornet svajade så då vågade jag inte stå där uppe utan jag gick ner till där det var inglasat.
Alltså, när man åkte hiss till trdje våningen så kom man till ett inglasat litet rum där det typ bara fanns hissar å nästan ingenstans att sitta, sen kunde man typ gå 10-15 trppsteg upp så kom man till absoluta högsta stället man kunde gå till. Där vågade jag nästan inte vara, bara vid väggen när det inte blåste...
Annars sysselsatte jag mig med att flörta med en asiatisk kille (man?) som, när jag ängnade honom mindre uppmärksamhet, fotograferade mig. Så om någon skulle råka hamna på en sida där det bara finns en massa tecken som ni inte förstår och ni ser en otroligt bra bild (han hade en systemkamera) på en rosahårig tjej, skicka mig länken till hans sida! Det skulle va kul att se vem han e.
Sen gick vi hem och åt och när vi skulle gå ut igen för att gå och kålla på ett shopping center (kan fan inte komma på något annat namn på det, i engelskan heter det ju "Mall" men det finns inget bra svenskt ord...) som tydligen skulle ligga här i närheten så var det stängt så vi tog bara en promenad.
När vi gick på promenaden så fick jg veta att pappa (världens största homofob) hade fotograferat åt ett homosexuellt par som förlovade sig högst upp i Eifeltornet, hejja pappa! ^^
Hoppas att han kommer över sin homofobi snart.

I torsdags var det meningen att det skulle bli vår shoppingdag, fast det var mer promenad och mindre shopping.
Det är faktiskt den dag som minst levde upp till mina förväntningar. Jag tror inte att pappa, Madde, Erik och Ylva besitter egenskapen att shoppa. För det verkar som att shopping för dem är att gå in i 4-5 butiker och köpa något enbart vid speciella tillfällen, men hallåå! Shopping, att shoppa, hör ni inte på ordet? Det är så mycket mer komplicerat än att bara gå in i ett halvt dussin affärer, då kan du lika gärna säga handla.
Jag å andra sidan vet absolut vad shoppa är, jag är shopping i ren form! Eller i alla fall en shoppohollic...
Vår "shoppingtur" började i alla fall i Les Halles (uttalas (tror jag) les all), och pappa sa att det var det största köpcentret i Paris och antingen måste han ljuga eller så förstår sig ine heller parisborna sig på shopping. Fast dom har väldigt många spännande affärer på smågator.
Min personliga teori: Fransmännen och kvinnorna är så påflugna om att de är bäst (de dubbar till och med intervjuver!!) och de vill inte förstöra bilden av världens vackraste stad (åter igen ett exempel på deras uppblåsthet) så de kan inte änns tänka sig att kasta in en praktisk byggnad för alla shopohollics så att de slipper springa över hela stan för att hitta ett par okej skor.
En annan grejj också som förstörde "shoppingdagen", pappa och Madde kunde inte änns ta ut ett par euro så att vi kunde gå och shoppa själv, nej de kan inte ta ut kontanter och vill inte köpa en tröja åt mig för 25 € för den delen heller (25€ = ca 250 kr, helt okej pris för en söt tröja). Alltså fick vi inte köpa så mycket... Och det var verkligen en turn-off.
Vi gick i alla fall till de affärer som vi ville gå till, även om vi inte fick något som vi ville ha därifrån...
Först gick vi längst Rue Saint Denis till Kawaiiko Store och den låg längst en väg med massa porr affärer, hela tiden (och jag skämtar inte!) när vi gick där så frågade pappa om han skulle ta en bild på någon utav oss stackars barn utanför en porr butik och skicka till våra kompisar... Ingen var särskillt hajj på den iden.
Sen gick vi till Notre Dame och gjorde en snabb visit där (råkade svära där typ en gång och jag visste det inte änns själv, och pappa skällde ut mig så uti helvete!), fick ganska fina bilder.
Efter Notre Dame så gick vi till "Shakespere and Company" och där fick jag faktiskt min fösta grejj, en bok med Robert Frosts samlade dikter (valde den själv *stolt*).
Efter bokaffären, som förövrigt var helt otrolig, så gick vi längst Rue Lagrange tills vi kom fram till Harajuku Boutique, en till av våra önskade affärer. I och för sig kan jag förstå att vi inte fick något där, allt är svindyrt (nästan), men jag är en av dem som tycker att 200-300 kr är ett rimligt pris för en skiva. Jag, Lydd och Fii hade en diskution igår kväll om hur mycket vi skulle kunna tänka oss at ge för en skiva. Jag sa att jag lungt skulle kunna ge 400 kr om det är en skiva som jag skulle villa ha jätte mycket och om det var en skiva som sen inte gick att få tag på, att det var min ända chans att få tag på just den skulle jag kunna ge upp emot 1000 kr (såvida jag hade 1000 kr).
Efter Harajuku gick vi till ett stort hus som hette något på P... Typ Panteon eller nått sånt, det var inte särskillt spännande, men vi gick förbi en affär/något-annat-kanske som hette Manga Café, fast vi fick inte gå in där för att vi var påväg till Panteon som typ är världens jobbigaste ställe (efter Louvren, läs vidar och få förklaringen). Då blev jag lite butter.
Sen minns jag inte om vi gick nå mer, men jag tror att vi åkte hem.
Det var också denna dag som mitt tålamod riktigt tog slut och jag insåg hur bred Ylvas bortskämdhet är! Det är otroligt! Om hon drar ner på munnen, som när hon ska börja gråta, så får hon allt hon vill ha för att hon inte ska börja gråta. Och hon slåss, och sparkas och spottas om hon inte får som hon vill.... Aja, mer om detta senare... Kanske...

Fredagen började med ett besök i Louvren där vi gick omkring i flera timmar (känndes det som) och såg jätte tråkiga tavlor om samma jävla saker, krig, kungar, nakna tjejer... Vi såg faktiskt Monna Lisa, men det var verkligen den största turn-off:en (efter "shoppingdagen"), jag kunde lika gjärna ha sett på en bild på datorn, det var inte att den var liten, det var jag förberred på, men den så precis likadan ut som på alla bilder jag har serr, hon ser helt enkelt lika dan ut. Och om sen någon försöker säga till mig att "Men se det som tt du har sett den riktiga"... Då vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra. Alla timmar (10 minuter) i kön, kållen av min väska, trängseln runt tavlan och det dåliga ljuset, det var fan ine värt det.
Mitt tipps: Skippa Louvren.
Jag tog lite bilder i början, men för det första så har jag ingen aning om vad tavlorna heter (om du skulle ha vägarna förbi min bdb så kan ni ju omentera och skriva vad dom heter, för jag har ingn aning) och för det andra så var det bara en artighets fras, sen orkade jag inte längre...
Efter lunch (på McDonnald's, dom hade inte McBean i Paris) så orkade varken jag, Tott eller Fii in i dammhuset (man kännde sig serriöst lika gammal som tavlorna man tittade på) igen så vi gick på stan i stället. ^^
Fast vi fick typ inte me oss nå penger eller nått så det var inte kul... ;______;
Efter det så gick vi (alla) genom nån park till nån dyr gata som pappa tyckte var jätte fachinerande, han var också den enda som kännde så.
Efter det så tog vi oss till Triumfbågen och köade jättelänge innan vi fick gå upp... Det var inge särskillt förutom att alla vägar gick därifrån och att de gick som i en stjärna... Aja, alla har säkert sett det, annars kan ni ju googla.
För att avsluta den haä dagen så kan jag skriva ner det jag sa till Lydd på Louvren.
"Går vi till ett mer tråkigt ställe än Louvren, här i Paris, ska jag fan gå tillbaka hit och stjäla Monna Lisa!"

På lördagen så gick vi till nån uppförsbacke, eller vi gick upp till Paris högsta punkt bara för att luncha! I alla fall för min del, efter lunchen var jag så förbannad så jag gick iväg på egen hand med destination: stan!
Vaför jag blev förbannad? Jo, när vi lunchade så stod det nån gatumusikant på torget allderles bredvid oss och hon typ sjöng hela tiden. Jeg vet inte vad som hände men jag kännde ett starkt behov av att ha hennes skiva (20 €, bra pris) och sa det till pappa, men jag fick den inte. Så då tänkte jag att jag kan ju göra som Ylva och så blev jag jätte tjurig, han bara skrek till mejj den gubbfan, och när vi ätit färdigt gick jag. Fast då hade han faktiskt cash så jag fick 5 € (wow, det klarar men sig ju på till mars och tillbaka! *sarkastisk*).
Man kan ju undra varför jag ville ha just hennes skiva, kanske kännde jag en sammhörighet även fast jag inte förstod ett ord av vad hon sjöng, kanske var det något annat... Jag vet vad det var men det får ni fan inte veta, det e hemligt. ^^
Hon sjöng inte änns sina egna sånger, det var nån jävla tants sånger som typ varit död i 1000 år eller mer.
Efter jag gått ifrån dem så åkte jag första bästa metro därifrån och missade nå jävla hus från början av 1900-talet, så lyckades jag virra mig bort till Nation, typ jätte långt borta i förorterna och så gick jag ut på gatorna och blev totalt lost.
Fick mig en rejäl promenad och sen virrade jag lite till i tunnelbanorna och sen gick jag till en affär som sålde Mangor, fast då köpte jag ingen utan jag virrade mig vidare till Manga Café och när jag såg priserna där inne så gick jag tillbaka till affären och lungnade min shoppinghunger lite med att köpa första delen i Bibi på franska. ^^
Den kostade 3,50 € och det är ju ett helt okej pris, egentligen fick jag pengarna så att jag skulle kunna köpa vatten men hallååå! Den finns faktiskt drickfontäner. ^^

På söndagen gick vi först till nått ställe som hette nått med Madeleine och där det fanns nån kyrka... Inte så intresant, oh sen kom dagens höjdpunkt!! *sarkastisk*
Vi gick till Paris största skog och på alla kartor var det en jävligt stor grön fläck, men när man kom dit så var det mest brun mark och lite träd runt en sjö.
Som Lydia sa; "Vill vi se en skog så behöver vi bara gå bakom huset" (syftade på huset hos mamma, tror jag), och det värsta var att det verkade som att det bara var jag, Tott och Fii som inte var fashinerade av denna "gigantiska" skog! Vi åt till och med lunch där, men det var faktiskt bra för mitt blodsocker var verkligen i botten.

På måndagen var vi lovade lite shopping, men när vi väl kom in i stan så han jag Tott och Fii knapt gå 300 meter själv innan papppa ringde och sa att vi skulle gå till Pizza Hut för vi skulle luncha... Mycke lol å sen gick vi typ inge mer själv, eller jo, lite.
Och sen var vi tvungna att gå hem och sen höll vi på att missa planet och vi fick springa så jävla mycke. Jag tappade helatiden mina skor så tillslut tog jag av dem och sprang i sockar!
Vi han i alla fall med och på planet när vi skulle gå till våra platser så var typ hela främre delen av planet fyllt med asiater! Fast det var för att det skulle gå ett direktplan från Arlanda till Peking. Jag fick sitta själv på planet så att Erik skulle få sitta vid fönstret en gång. När vi lyfte var jag så rädd att jag, utan att riktigt tänka på det, tryckte in mina naglar in i min arm och - det här låter säkert konstigt men det är sannt! - smärtan lugnade mig. När vi kom fram till Arlanda åkte vi buss till ett hotel och jag fick dubbelsängen för mig själv! ^^ (Jag e såå bäst!)

På tisdagen höll vi på att missa planet igen, eller iaf bussen som vi var tvugna att sitta på för att hinna med planet.
Och jag fick en mjukiskatt (han heter Bill efter Bill Kaulitz från Tokio Hotel, obs! inte Bill Gates) så det var inte lika läskit att flyga, eller jo, men jag behövde inte göra som på planet till Arlanda.
När vi kom hem till Luleå så fick vi sitta på flygplatsen och vänta på att någon skulle komma och hämta oss, för alla fick inte plats i bilen, bara pappa, Madde och Ylva...
Men det gjorde inget...

Lite saker som gör mig upprörd (helt egoistiskt)

Hej!
Idag for jag in till stan för att köpa en bok som jag beställt på Bokia, den heter "Everybody Hurts: An Essential Guide to Emo Culture" och är skriven av Leslie Simon och Trevor Kelley.

Baksidan:
Once a confessional from of punk rock that was as emotional as it was loud, emo is now an undeniable cultural phenomenon with its own accompanying language, style, and ideology.
By tracing the scene's angst-y roots from William Shakespeare to bands who dress like William Shakespeare (cough-Panic! at the Disco-cough), coauthors Leslie Simon and Trevor Kelley have created the definitive handbook for the heart-on-your-sleeve set.
Touching on topics such as fashion and the Internet, music and movies, and eating habits and adulthood, Everybody Hurts successfully identifies what it means to be emo in the present tense.

Den köpte jag alltså och när jag senare stod i köket, gjorde te och läste den så kom pappa, Madde och Ylva hem från stugan. Jag visade vad jag hade köpt och självklart, vad tror ni Madde säjer?
"Emo, det är ju sånna som skär sig!"
Ok jag tänker erkänna, det var inte de exakta orden som hon använde, men herre gud! Alltså, att vara emo handlar inte om att skära sig, det handlar om hur man är.
Just då var pappa ute i bilen och sen när han kom in så visade jag honom också boken, Madde sa det hon hade sagt igen och sen sa pappa något ytterst löjligt.
"Varför har du köpt den boken?"
"För att jag ville."
"Du ska ju bara vara dig själv, inte vara emo bara för att boken säger hur man är emo."
Är inte det en av de dummaste komentarerna ni någonsin har hört? Hur kan han seriöst tro att han vet hur jag är på insidan bara för att han ser utsidan?
"Pappa, om det var mig själv att vara piercad skulle jag få pierca mig då?"
"Ja, när du fyller 26."
Bara den komentaren får mig att bli så jävla irriterad. Hur kan han påstå att jag ska stanna upp i utvecklingen bara för att HAN inte vill att jag ska vara piercad? (Det vill inte mamma heller för den delen, men det hör inte hit. *harklar mig nervöst*)
För det är det allt handlar om, att få upplevelser och kunna utvecklas. Tänk om jag stannar upp i min psykologiska utveckling bara för att jag inte får komma förbi den här delen av min utveckling.
Då kanske sen någon säger att det inte är en viktig del av min utveckling för att personen i fråga själv inte hade en sådan del av sin utveckling. Men för fan, det är mig jag pratar om och jag är en egen person, ingen jävla kopia av någon annan! Om jag säger att det är en viktig del av min utveckling så kan ju ingen komma och påstå motsattsen!
Vem skulle kunna veta om vad för hämska spöken som hemsöker min hjärna när jag är ensam i ett tyst rum?
Om jag skulle få leva ut den person som jag egentligen är så skulle jag:

1. Vara vegetarian
2. Vara piercad i läppen (snakebite, duh!)
3. Ha en helt annan klädstil än den jag har just nu
4. Troligen vara mer socialtutåtriktad
5. Ha bättre självförtroende, pga. ovanstående punkter
   

Och det här är bara lite som jag kom på i farten, ge mig lite betänketid och jag skulle kunna ge en lista som tar en timma att läsa!
Så, och jag kommer tipsa mina kära (om än inte alltid så inteligenta) föräldrar om det här inlägget, tror att jag har lagt till en funktion så man kan tipsa andra om inlägg... *tänker så det knakar*
Jag har börjat med att testa en vegetarisk "diet" (skulle inte vilja kalla det så men kommer inte på något bättre i skrivandets stund...) hos mamma och jag ska vara där i tre veckor, men idag när jag var hos pappa så hade jag inte hunit säga något till honom så när det serverades lax så åt jag och försökte att bara äta ytterst små mängder fisk. Åt mest potatis och lök...
Förresten så tror jag inte att jag skulle våga att berätta för pappa att jag vill bli vegetarian. Förutom här då... ^^
"När du fyller 26."
Skulle jag bara få höra.
Jag kom på ett till argument till varför jag borde få göra som jag vill på de här punkterna (alltså typ de 2 eller 3 första på listan högre upp).
Mammas kusin, Pia (tror jag), var upp från stockholm och vi träffade henne, hennes man och deras yngsta dotter hos Bea (min kusin och efter vad mamma sagt, min trognaste läsare. Tack! :). Jag måste erkänna att jag inte riktigt hängde med i allt Pia sa, hon pratade verkligen snabbt med en massa avstickande komentarer då och då, men om jag förstod det rätt så hade hon och hennes man skickat iväg deras äldsta dotter själv till shanghai är hon var sju år gammal. I shanghai hade i och för sig hennes faster hämtat henne och hon hade haft eskort mellan planen, men annars hade hon varit själv.
Pia sa också att hon och hennes man i dagsläget aldrig skulle skicka iväg deras yngsta (som om jag fattat det rätt typ var sju eller nått sånt) på en sån resa, men att den äldsta dottern hade i dagsläget varit glad att hon hade fått göra det...
Alltså, jag skuller helt och hållet på mitt förvirrade sinneslag (eller vad man nu säger), men jag mins knapt några namn eller några detaljer. Däremot tycker jag att poängen har kommit fram, om än lite oklart.
Pappa och mamma älskar att använda den här komentaren.
"Minns du att du sa att du var glad att jag hade hindrat dig från att pierca dig när du ville det förra gången?"
Särskilt tror jag att de gillar att ta åt sig all äran för sig själv, bara för att jag en gång hade ett aldrig mer återvänande självförtroende och tyckte att mitt ansikte var ganska okej som det var. Jag måste ha varit hög på huvudvärkstabletter, rökelse eller något liknande, för det skulle jag aldrig mer kunna påstå!
Jag argumenterar bara för varför jag tycker att mina föräldrar tar för hårt på min utplanerade livsstil och inte låter mig utvecklas till någon som JAG vill vara.
Det blir inte okej föränns ni låter mig bli mer självständig, och hur ni än gör så kommer jag att på något sätt komma åt det jag vill ha. Om jag vill pierca mig så kommer jag göra det och i värsta fall så låter jag Moa göra det (inget illa menat (om Moa läser det här alltså), men jag skulle faktiskt föredra att göra det i en affär.) och då kommer jag en dag komma hem från skolan och vara piercad och ni kan inte göra något åt det i alla fall. Om jag vill bli vegetarian så kommer ni kanske i slutändan att tvinga mig att spy upp den mat som serveras för att det är mot mina principer att äta kött (och kom inte och påstå att det inte är mot mina principer för det kan ni inte heller veta utan att vara jag!) och så kommer jag bara leva på skolmaten, för på skolan kommer jag i alla fall skriva upp mig som vegetarian.

Först så har jag ett erkännande att... öhm... erkänna... (låter fel)
Stora delar under texten (skriven hos pappa) satt jag och grät för att det var så mycket som händer i mitt huvud och för att jag inte får göra sak av alla kännslor och ideer som snurrar inuti mig! Jag blev helt enkelt för desperat och det blev bara för mycket kännslor, men bara för att jag förklarar det så vill jag inte att ni ska tycka att det är okej helt plötsligt för det är det inte.

Som alltid, förlåt om det är många stavfel, men ärligt talat så kållar jag aldrig tillbaka i en text som jag har skrivit för då får jag "second thoughts" om det jag har skrivit och börjar ändra saker som kanske inte längre känns passande att skriva. Så åter igen, förlåt!

Sen skulle jag vilja be om ursäkt för att det blev lite väl riktat enbart till mina kära föräldrar, för från början tänkte jag bara skriva om lite saker som gör mig upprörd, som rubriken antyder.
Förlåt för det också, men i skrivandets hetta så kände jag att det var nödvändigt och som tidigaren nämnt så går jag inte tillbaka i en text.

Sist men inte minns, om det är någon som orkade ta sig igenom hela inlägget, så skulle jag bli jätte glad om någon (VEM SOM HELST! *desperat*) ville ta sig tid och komentera detta inlägget... Det skulle i alla fall betyda något för mig...

Ha det bra!
(Inget som jag kan försäkra att jag kommer ha, men kan ju alltid hoppas på andras lycka...) *sob*

"Welcome to my Life" - Simple Plan

Det här är en sån fantastisk låt. Varje gång jag hör den så känner jag att jag bara vill gråta, texten stämmer så bra in på hur jag känner mig. Jag kanske inte visar på utsidan och kanske inte alltid säger sanningen när någon frågar hur det är med mig, men om jag skulle säga sanningen så skulle jag defenitivt (om jag kunde) sjunga den här, men tyvärr är jag inte så jätte bra på att sjunga... :/
Anyway, helt fantastisk och jag älskar Simple Plan (och särskillt David Desrosiers!). ^^



Simple Plan - Welcome to my life

Do you ever feel like breaking down?
Do you ever feel out of place?
Like somehow you just don't belong
and no one understands you

Do you ever want to run away?
Do you lock yourself in your room?
With the radio on turned up so loud
that no one hears you screaming

No you don't know what it's like
when nothing feels all right
You don't know what it's like to be like me
To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
when no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

Do you wanna be somebody else?
Are you sick of feeling so left out?
Are you desperate to find something more
before your life is over

Are you stuck inside a world you hate?
Are you sick of everyone around?
With the big fake smiles and stupid lies
but deep inside you're bleeding

No you don't know what it's like
when nothing feels all right
You don't know what it's like to be like me
To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
when no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

No one ever lied straight to your face
And no one ever stabbed you in the back
You might think I'm happy
but I'm not gonna be okay
Everybody always gave you what you wanted
You never had to work, it was always there
You don't know what it's like
what it's like...

To be hurt...
To feel lost...
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
when no one's there to save you
No you don't know what it's like
what it's like...

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
when no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life...
Welcome to my life...
Welcome to my life...

Aja, nu ska jag installera Fedora 7, ha det bra! ^^

Emo... igen!! :P

Först och främst, jag är tillbaka på svenska, men enbart för att det som jag ska publicera här är en artikel (eller nått sånt) som är svensk...
Aja, till saken. Jag ska uppdatera min dator till Fredora 7 så jag måste rensa datorn och det var det jag höll på med när jag snubblade över en artikel som jag hade sparat i ett textdocument. Det är ganska långt, men alltså, ingen behöver egentligen läsa det här om personen i fråga inte är aningen intresserad av vad den här personen har att säga om emo.
Jag är också väldigt ledsen, men jag kan inte för allt i världen minnas var jag hittade den här texten. Så jag kan inte länka till författaren, men om någon vet vem det är och har en länk till hans hemsida/blogg/myspace användare och dyl. (om han har någon) så lägger jag direkt upp länken, och om författaren inte vill att jag ska publicera den här texten här så tar jag genast bort inlägget.
Jag vill också säga, om jag inte redan gjort det, atttexten är otroligt bra, älskar den och den kommer hamna i min spara mapp. :)

Den här texten handlar egentligen om film. Eller rättare sagt om filmkaraktärer. Karaktärer som är emo. Men för att ni överhuvudtaget ska få någon förståelse för vad jag menar så tänker jag först definiera begreppet emo.

Emo är egentligen ganska enkelt - det är en förkortning av det engelska ordet "emotional". Fast det räcker givetvis inte som förklaring, begreppet är betydligt mer komplext än att det bara är något som är känslosamt. För om det skulle vara så enkelt så skulle man till och med kunna kalla en sliskig ballad med Céline Dion för emo. Och tro mig - hon är EXTREMT o-emo.

Man skulle kunna säga att emons historia börjar med JD Salingers bok "Räddaren i nöden". Fast trots att den boken kanske är den första som kan benämnas som emo så är det ändå på sätt och vis felaktigt att säga att emon startade med den. När den kom i början av 50-talet fanns nämligen inte begreppet överhuvudtaget.

Emo som begrepp började nämligen inte användas förrän på mitten av 80-talet. Det kom då från en musikstil som kallas "emo-core" (som är en förkortning av emotional hardcore). Emo-core kan man förenklat säga växte fram när ett gäng amerikanska hardcoreband (hård punkinspirerad musik om politik och om att vara snäll mot djuren) började läsa Salinger och lyssna på Joy Division och The Cure samtidigt som de tog på sig tjocka, svarta plastglasögon. De började skriva texter om känslor. Stora känslor. Olycklig kärlek och utanförskap (jag sa ju att de hade lyssnat på Cure och Joy Division). Men samtidigt behöll de fortfarande hardcoremusikens tyngd och nerv. Och så grät sångarna på scenen.

I och med att emo-core som musikstil började slå igenom så fick även ordet emo en vidgad betydelse. Man började prata om emo-pojkar, emo-flickor (även om det är mest pojkar), emo-filmer, emo-konst, emo-litteratur med mera.

Även emo som musikterm blev bredare. Många band lämnade hardcoremusikens tyngd och gled mer och mer över åt indiepop. Man började tala om post-emo indie rock. Det var fortfarande olyckliga unga män som gjorde musik, fast musiken blev mer lättillgänglig. Och de som spelade musiken och lyssnade på musiken såg fortfarande ut på ett visst sätt. Ser du en pojke på stan som bär tjocka, svarta plastglasögon, lång halsduk, tigth t-shirt med coolt tryck, svartfärgat hår, converse-skor, uppvikta jeans, axelremsväska full av pins samt har tre stjärnor tatuerade på sin underarm - ja då är chansen ganska stor att han åtminstone har hört termen emo.

Har han däremot kungakrull (halvlångt bakåtslickat hår), blå skjorta, jeans och bruna skinnskor är däremot chansen mindre. Det närmaste emo han kommer är att han troligen mobbade en kille i svarta plastglasögon under högstadiet.

Då kommer jag alltså nästan in på huvudtemat för den här texten. Hur är man när man är emo? En viktig fråga att ställa innan jag går in på själva kärnan - emokaraktärer.
Det viktigaste för att vara emo är trots allt inte klädseln. Det handlar egentligen om sinnelag och mental status. För att vara äkta emo bör flertalet av följande egenskaper vara uppfyllda:

Du ska vara mobbad, känna dig utanför, vara av medelklass, gå på college, vara olyckligt kär, ha komplicerat förhållande till din familj, ha komplicerat förhållande till motsatta könet, vara intelligent, ha minst ett nördigt intresse, läsa mycket, lyssna på känsloladdad musik, ogilla mainstreamkultur, ha glasögon. Dessa egenskaper kan med fördel kombineras med experimenterande med droger och skära sig själv med rakblad. Uppfyller du ALLA dessa punkter så är du så kallad über-emo - fast då måste du också bo i Omaha och spela i ett band.

Nu har jag alltså beskrivit vad emo är samt fastslagit hur man är som person om man är emo. Nu kan jag alltså i rask takt rusa in i textens egentliga tema - emo-karaktärer. Fast nu kanske jag har skruvat upp förväntningarna enormt. Det handlar egentligen om att jag har satt ihop en topp 3 lista över de filmkaraktärer som jag anser vara mest emo.

Listan är fullständigt ovetenskaplig, som resten av texten, och bygger enbart på mina egna subjektiva bedömningar.

1. James Leer (Tobey Maguire) i "Wonder Boys"
Tobey Maguires rollfigur i "Wonder Boys" är utan tvekan den största emo-karaktären jag har sett. Han är djupt deprimerad - i vissa stunder får han Ian Curtis att framstå som en muntergök. Han är av övre medelklass. Väldigt intelligent. Experimenterar med droger. Läser mycket. Har egna författarambitioner. Är socialt missanpassad och känner starkt utanförskap. Den enda han öppnar upp sig för är sin engelskalärare Grady Tripp (Michael Douglas) - vars karaktär är urtypen för emo som har blivit gammal.

2. Ricky Fitts (Wes Bentley) i "American Beauty"
Ricky i "American Beauty" är också väldigt emo på alla sätt. Droger, komplicerat familjeliv, nördigt intresse (filmare), känslomässiga störningar (har suttit på psyket), intelligent med mera.

Dock är det lite o-emo att han faktiskt får flickan, Jane Burnham (Tora Birch). Men hennes karaktär är också väldigt emo, och deras förhållande är relativt komplicerat och på så sätt är allt förlåtet.

3. David (Tobey Maguire... igen...) i Pleasantville
Ensam och utanför, blyg, mobbad, intelligent. Beroende av en taskig sitcom/såpa från 50-talet (där har vi det nördiga intresset). Har "Räddaren i nöden" som favoritbok... på det hela taget väldigt emo. Trots det så får han flickan. Men när Tobey Maguire (som är emoskådisen nummer ett) gör en rollfigur som den här så måste den helt enkelt vara med på listan - trots bristerna.

Jag skulle kunna sluta att skriva här, men när jag har rankat de tre karaktärer som är mest emo, så kände jag att jag måste ranka de tre karaktärerna i filmhistorien som är minst emo.

1. Conan (Arnold Schwarzenegger) i Conan Barbaren

2. Maximus Decimus Meridus (Russel Crowe) i Gladiator

3. William Wallace (Mel Gibson) i Braveheart

Tre karaktärer som har hyfsat goda förutsättningar att bli emo. Conans mamma blir mördad när han är barn, Maximus hela familj blir dödad, Wallaces fru blir mördad. Alla tre har i grunden ett känsligt, grubblande sinnelag (mest tydligt hos Maximus och Wallace). De råkar ut för traumatiska händelser och dödsfall i familjen. Men istället för att stänga in sig i sitt hus, läsa Salinger, ta droger, lyssna på musik från Omaha, skriva dikter och så vidare så skaffar alla tre päls och stora svärd för att hämnas med våld.

Att hugga huvudet av sina fiender, iklädd pälsbeklädd rustning, fula hjälmar och yttra saker som "I will have revenge" är VÄLDIGT o-emo. Eller rättare sagt så o-emo det kan bli. Hade de varit emo så hade de istället skrivit en sångtext, dikt eller novell som hämnd mot sina plågoandar.
Och de hade absolut inte tagit på sig päls.

Till sist så finns det ytterligare en karaktär som har fångat mitt intresse. En karaktär som faktiskt börjar väldigt emo för att sen efter ungefär halva filmen totalt byta sida. Jag pratar givetvis om Monstret (Robert DeNiro) i "Mary Shellys Frankenstein".

Hans pappa vill inte veta av honom, han känner sig ful och äcklig, ha svårt att få kontakt med andra människor, grubblar mycket om livets mening och så vidare. Istället för att fortsätta att vara emo och till exempel börja på college, så flyttar han däremot upp i en glaciär i alperna. Där tar han på sig päls (emodödaren nummer 1) och börjar döda folk på löpande band samtidigt som han yttrar saker som "I will have revenge". Och redan tidigare slog jag fast att a) bära päls b) döda folk på löpande band c) yttra "I will have revenge" är väldigt o-emo.

Synd på en sån lovande karaktär.

Daniel Ekman, Bär svarta plastglasögon

Hoppas att alla inte blir skit less på att läsa min blogg när den bara handlar om massa deprimerande saker som typ emo. men det kommer nog gå över i sinomtid. Mitt råd: HA TÅLAMOD!!
Aja, det var allt för nu, cs!

LaFee - Prinzesschen

Hi, I'm back on english again!
I know that the festival of Kiruna has been las t weekend and I will wright about it (I was there), I have started, but Its not finnished yet...
For everyone that don't know it yet, I'm blond now.
But, to what this is gonna be about:
I have hear a wonderful song yestorday, its not that the lyrics toutches my heart or anything, but the sound is just... Wonderful!
I didn't liked the video, but I post it here anyway so that everyone can hear the music, nad if you don't like the video: close your eyes!



And of course, the lyrics:

LaFee - Prinzesschen

Du hast Figur doch kein Gehirn
Dir klebt sexy auf der Stirn
Deine Titten sind ein Traum
Sie hängen kaum

Ich bin leider nicht dein Stil
Denn ich spiele nicht dein Spiel
Nur eine kann die Schönste sein
Und das bist du allein

Doch unter deinem Dekoltee
Tut es immer immer wieder so weh
Jeder liebt zwar dein Gesicht
Doch tief in dir da ist nichts

Ja, Prinzesschen du hast’s leicht
Deine Eltern sind stinkreich
Du bist ach so wunderschön
Willst jedem Typ den Kopf verdrehn

Ja, Prinzesschen du hast Macht
Bist die Königin der Nacht
Du bist jung und wunderschön
Und jeder Arsch will mit dir gehn

Du tust nur was dir gefällt
Freunde kaufst du dir mit Geld
Der schöne Schein ist deine Welt
Ja dein Spiegel liebt nur dich
Mit deinem Makellosgesicht

Ja du siehst wie ein Engel aus
Lässt deine Opfer rein und raus
Du bist so heiß wie’n Kübel Eis
Was soll der Scheiß

Doch unter deinem Dekoltee
Tut es immer immer wieder so weh
Jeder liebt zwar dein Gesicht
Doch tief in dir da ist nichts

Ja, Prinzesschen du hast’s leicht…

Spieglein, Spieglein an der Wand
Wer ist die Schönste im ganzen Land

Ja, Prinzesschen du hast’s leïcht…

Till mamma och pappa

Först och främst hej! Och jag hoppas att jag inte skrämmer iväg alla som hittar hit pga det här inlägget, men det är något jag har länge tänkt på att göra och nu måste jag få slå ut till den underbara blomma som jag än så länge har burit på insidan.
Innan jag drar igång hela cirkusen så vill jag att mamma och pappa ska läsa hela inlägget och om ni inte har tid när jag skickar er en länk så vänta tills ni har tid, ok?
Först lite till övriga bloggare som kanske råkar snubbla över min sida någonstans; jag tycker att alla kan läsa det här och att bara för att rubriken är "Till mamma och pappa" så kan nog alla lära lite av vad jag skriver. I bästa fall lära sig att inte göra samma misstag som mina föräldrar gör, och det här är något som jag personligen tycker och vill att de ska läsa och lära sig av för jag behöver verkligen de, jag ska ju ändå bo hemma åtmindstone 2-3 år till och vi måste klara av att bo tillsammans.

Till mamma:
Ok, jag är jätte rädd att säga sånt som jag ska säga här, men jag kommer inte gå in för personligt för jag vill att du ska känna att jag inte säger allt för personliga saker och att du ska kunna börja lita på mig. Jag är verkligen lessen att behöva säga det här men det känns som att du kväver mig (och det gäller pappa också, men främst dig). Du säger att jag ser allt genom tunnelseende - och det kanske jag också gör - men det gör även du, jag har inte får den egenskapen bara av pappa.
Jag minns en diskussion som vi hade nyligen om hurvida att svära är pga dåligt ordföråd (som du påstår) eller om det är för att man kan välja att göra det (som jag tycker). Jag vill bara redogöra för min åsikt utan att bli avbruten en gång för alla! Jag tycker att svära inte nödvändigtvis måste beror på att man inte vet något bättre att säga, trots allt så är ett svärord ett dåligt ord som kristna från börjag stod emot och sen har den åsikten drivit över hela samhället för att vi lever i ett kristet samhälle. Jag är inte kristen och jag tycker att det inte gör någon större skillnad om jag säger "herre gud" elle "fan i helvete", bara att jag vill visa två helt olika kännslor med orden och jag tycker inte att det är något fult i de ord som så många säger är fula, jag tycker att de är minst lika kraftfulla på sitt eget sätt, precis som "herre gud" och "himmel" (vad kallar ni de orden?) är kraftfulla på sitt sätt. Jag säger inte att de är vackra ord men jag tycker inte heller att "de-ord-jag-inte-vet-vad-de-kallas" är särskillt fina.
Det jag vill säga till dig mamma, nu när vi fått det problemet ur vägen, är att du kväver min argumenationslust när jag börjar argumentera och du bara totalt skiter i vad jag har att säga! Jag säger inte att du ska hålla med (jag skulle nog själv inte hålla med i dina argument), men jag tycker att du ska uppmuntra egentänkande och det tycker jag inte att du gör som det är idag. Jag vet att mina småsystrar, Lydia och Felicia, skulle kunna vara stora tänkar och bra på att argumerntera om de fick chansen. Jag var första barnet och jag var ett försök och ni du han inte stoppa mig, men när Lydia och Felicia kom viste du (jag säger inte det här för att vara dum och jag påstår inte heller att du gör det medvetet, jag för bara fram min syn på det hela.) när det var dags att stoppa det. Jag tror inte att du egentligen ville det, men jag tror att det bara ligger någonstans i hur du växte upp eller något från ditt liv bakom det. Jag har ingen aning, men till dig säger jag; låt mig vara en blommande, självständig och fritänkarnde blomma!

Till pappa:
Först och främst så har jag tänkt ganska jätte mycket när jag har röjt sly och arbetat i största almänhet, det är då tankarna flyter på som mest, och jag har kommit fram till att jag har någonstans undert min uppväxt blivit rädd för när folk skriker åt mig. Jag vet att när vi var små så kunde ditt humör bara blixtra till då och då och det kan ha varit en faktor, men jag tror inte att det är hela sanningen. Jag vet inte hur det blev så, men jag vill bara medela dig att det är bättre att prata lungt med mig än att skrika åt mig.
När någon skriker åt mig så känner jag mig rädd, ful, totalt överkörd och bara som ingen alls, jag brukar täka tankar till människan som skriker till mig som går ungefär så här:
"Jag kommer en dag att förlåta dig, men jag kommer aldrig förlåta att du skrek åt mig."
Det är hela sanningen och jag blir särskilt rädd när du skriker åt mig, så det jag nämnde tidigare kan inte vara helt fel.
Jag hade en till sak till dig, du tror att du kan leva bakom den här masken för all frantid och att jag också kommer gömma mig bakom den.
Den här masken är ett sätt att förklara för världen at här hemma är vi den perfekta familjer med ett snyggt och välstädat hus, alla är trevliga mot varandra och att vi helt enkelt är en mönster familj, den bilden kiommer jag aldrig passa in i. Jag är en eld själ, jag har ett temperament som ändras snabbt och jag är konstnärlig, jag låter inget komma i mellan mig och min skaparlust. AJ gär ingen hund som man kan ha i koppel, jag är en vild fågel som vill upptäcka och leva i det fria, en sångfågel som gör om den blir instängd. Kiom inte och säg att jag är för ung för att veta sånt här ännu, jag har vetat det här hela mitt liv men inte föränns nu har jag kunnat uttrycka mig med ord i vad jag känner - vad jag ÄR! Aldrig förr har jag kännt mig så villig att skriva som nu när jag äntligen kan öppna mitt inersta och visa det jag är stolt med hoss mig själv, varje gång någon skriker åt mig känner jag mig otrillräcklig och en liten del av vad jag vill visa världen försvinner till det jag vill hålla för mig själv!
Kort sagt: 1) jag passar inte in i "The perfect family picture" och jag hoppas att det ändå kan finnas en plats för mig i närheten. 2) Snälla försök att hitta andra sätt att kominucera med mig när du är arg än att skrika tå mig.

Nu kommer något som jag länge har tänkt på att visa för er - det här är en perfect beskrivning för vad jag känner, mebn ni har aldrig tid att lyssna på låtar som jag vill visa er eller så blir ni distraherade så här kommer en video, eller om ni inte har tid att se den, låttexten.

SIMPLE PLAN
"Perfect"

Hey dad look at me
Think back and talk to me
Did I grow up according to plan?
And do you think I'm wasting my time doing things I wanna do?
But it hurts when you disapprove all along

And now I try hard to make it
I just want to make you proud
I'm never gonna be good enough for you
I can't pretend that
I'm alright
And you can't change me

'Cuz we lost it all
Nothing lasts forever
I'm sorry
I can't be perfect
Now it's just too late and
We can't go back
I'm sorry
I can't be perfect

I try not to think
About the pain I feel inside
Did you know you used to be my hero?
All the days you spent with me
Now seem so far away
And it feels like you don't care anymore

And now I try hard to make it
I just want to make you proud
I'm never gonna be good enough for you
I can't stand another fight
And nothing's alright

'Cuz we lost it all
Nothing lasts forever
I'm sorry
I can't be perfect
Now it's just too late and
We can't go back
I'm sorry
I can't be perfect

Nothing's gonna change the things that you said
Nothing's gonna make this right again
Please don't turn your back
I can't believe it's hard
Just to talk to you
But you don't understand

'Cuz we lost it all
Nothing lasts forever
I'm sorry
I can't be perfect
Now it's just too late and
We can't go back
I'm sorry
I can't be perfect

'Cuz we lost it all
Nothing lasts forever
I'm sorry
I can't be perfect
Now it's just too late and
We can't go back
I'm sorry
I can't be perfect

Jag hoppas att ni fortfarande läser här nere opch att ni har läst hela, hoppas ni förstår hur jag ser på verkligheten. och nej, jag kommer inte ta bort inlägget hu mycke ni än ber mig om, det är så här jag växer som person, att göra saker som jag behöver för att utveckla min själ, jag behöver inte alltid göra något utåtriktat och socialt för att utvecklas som ni båda tycker. Det här räcker för att göra mig självständigare.
Aj gvill inte göra er arga eller lessna, emn jag är så rädd för att kvävas från insidan och kom inte och skrik åt mig senare, jag kan inte hantera något sådant, bara... Tänk igenom det jag skriver.

Alla, ni måste ursäkta mina säkert många stavfel, men när jag skriver så tappar jag kontrollen över bokstäverna, de bara kommer ur mina fingrar i 120 km/h. Jag hoppas att det fanns bitar som gick att förstå... Hoppas också att ingen blev su för det här.

Tack till alla som orkade läsa allt (om det verkligen var någon som läste det), känner er välkommna och lämna komentarer om vad ni tycker om mitt liv.
Tack igen och ha det bra i sommar!

Lunch uppdatering

Hej, just nu har jag lunch så jag tänkte uppdatera lite.
När jag trampade omkring bland allt sly tidigre imorse så kom jag på att jag berättade att jag hade haft en stor heart break nyligen. Jag vet att det troligen är mer intresant och spännande och roligt att läsa om kärlek och passion, men jag kom fram till att det här är något mycket privar och kännsligt ännu så jag kommer inte skriva om det nu (om någonsin), men kanske när jag har kommit över det...
Alla som vet om den här heart breaken kan ju hålla tyst om det så skulle jag bli jätte glad och käna att jag kan skriva här med ett förtroende.
Snart bär det iväg, på fredag ska jag, Lydia, Felicia och Daniella till Kirun på Kirunafestivalen, ser fram emot det! :)
Idag har det också varit jätte blött i gräset så jag måste hinna byta kläder tills lunchen är slut (12.00), men det känndes viktigt att få uppdatera lite. :)
Ha det bra!

Cool video

Ok, jag hittade just en video på en av mina vänners sidor, närmare bestämt Ellies sida (länkar dit längst ner!)...
Alla som... Äh, wtf, alla måste se den här

det är typ en version med Marilyn Manson (visste inte änns att det fanns flera...), och jag har inte sett filmen men tyker att alla borde se den här gansa gulliga (fast det var nog inte meningen :P) videon!!

Häär är länken till Ellies sida!! :)
EllyieDahBiesta

"a story on today tonight about emo kids", diss

Ok, jag skrev inte så mycket förra gången för att mitt tanigent bord inte fungerade men nu ska jag verkligen protestera!!
(Jag tar allt i den ordning det kommer i videoklippet så att det inte ska bli några missförstånd och så att det ska bli lättare att hänga med.)

• Först av allt så visar dom en bild av någon som har cuttat in "love" eller nått liknande, då tänker jag säja att det är faktiskt inte så många emos som faktiskt cuttar idag (och för alla som inte förstår vad ordet betyder, cutta = skära sig), jag läste någon stans att det vara var 1 av 30 som gjorde det eller mindre.

• Psykologen, Evilyn nånting, sa sen att hon tyckte att emo var mycke om svart och "doom" (vet inte riktigt om vi har en svensk fras för det...). Ok, det är jävligt många som har svart, men låt mig se. Hmm... Det är ganska många som använder svart, eller har jag fel? Om vi ska gå inom "kategorier" så har rockare svart, dom är inte självmordsbenägna, punk använder svart, pop till och med. JAg menar, har till exempel Britney Spears eller Gwen Stefani aldrig svart, nej självklart inte då kan dom ju klacificeras som emo, herre gud vad det skulle förstöra detas image (som om alla bråk, droger och övriga skandaler inte redan gjort det)!
• Sen säjer de att föräldrar bör söka profisionell hjälp om deras barn verkar emo. Då undrar jag, har hon inget bättre för sig än att uppmana till ett stängt samhälle utan kännslor, har hon inga andraRIKTIGA psykfall som hon kan ta hand om? Hur många är det inte idag som döms till psykiatrisk vård som egentligen borde sitta i fängelse (då menar jag i sverige, vet inte i USA)? Dom kan hon ju ta hand om! Men för guds skull, lämna friska människors hjärnor FRISKA!!
• Hon fortsätter sin propaganda med att emo handlar om att livet inte är värt leva och då måste jag protestera igen. Är det någon där ute som har haft ett verkligen felfritt liv? Som aldrig har blivit lessen eller arg över något? Lyckost dig i så fall! Jag har just haft min första stora "heart break" och den kvällen funderade jag på att hoppa från ett tak, men sen tänkte jag att jag aldrig kommer få en ny chans om jag gör det, inte som den kropp jag är nu i alla fall, så nu sitter jag här och skriver och har INTE hoppat. min poäng, alla känner väll nån gång att livet inte är värt att leva och bara för att man är emo betyder det inte att man sitter och klurar på hur man ska försöka ta sitt liv den här gången, man sitter inte på olika forun och diskuterar vilket sätt som troligen är bästa sättet att cutta eller hur högt ett hus måste vara för att man säkert ska kunna dö. Det gör man alltså INTE, och om man gör det är man inte emo utan självmordsbenägen, eller en självmordsbenägen emo men det är en helt annan sak!
• De föreslår att föräldrarna ska sitta bredvid sina barn, och främst tonåringar, när de är på internet! Ska vi tonåringar sitta och titta på när föräldrarna betalar räkningarna och vad de nu gör via datorn? Vill ni seriöst inte ha lite privatliv, bara för att vi är barn till "de vuxna"betyder inte det att vi inte har ett eget liv och det kan ni inte styra so mni säkert skulle vilja. Och visst ni gör det säkert bara för att ni inte vill att något ska hända oss, men det är ju av händelser som man får livserfarenhet! Vill ni verkligen inte ge oss en möjlighet till att öppna våra egna ögon och se världen ur ett perspektiv som passar oss själva? Ok, det är blev kanska lite off subject men jag hoppas att ni ser helhetsbilden, skippa dator kontrollerandet om ni vill vara vän med era barn (känns som att jag riktat mina komentarer till de vuxna nu :P).
• Hon säjer att föräldrar ska utgå från hur om barnen är "happy or depressed" och "the cloths they're wearing" och, sist men inte minst, "Who they associatin with, if they are associating with happy or sad kids". Jag skulle vilja göra om det sista jag skrev, "happy or normal kids" borde det vara. Vill inte alla ha en kompis som de känner att de kan anförtro sig saker åt och som man kan lita på? AJg skulle i alla fall inte lita på någon som hela tiden gick omkring och log och bara skrattade och inte kunde vara alvarlig, det är alltså sånna kompisar som Evilyn Whatever vill att föräldrar ska uppmuntra till.

Nu tror jag att jag har klagat färdigt för ett tag, men om ni vill veta mer så följer här några länkar, ha det bra! :)
Emo Video GameWhat the heck *is* emo, anyway?Full BleedThe Backseat KissYour Scene Sucks

"a story on today tonight about emo kids"

Helt jävla otroligt!! :p lol

Ferie jobb

Hi, it was a long time since last time but I have had so mutch to do the last time in school. Anyway, the school is no more and I have started a new work. I have also decided that I arer gonna write in swedish for a while now, or maybe just some posts, but just so that you don't get all schocked when I start now:

Hej!
Skönt att äntligen skriva på sitt eget språk.
Jag har börjat sommarjobba för komunen, röjer sly och rensar rabbater. Så om någon kör förbi på bergnäset i luleå och tycker att det ä jätte fint i vägkanten så har jag varit där. Om det inte är fint så är det inte jag. :P
Jag ska jobba i tre veckor och jag började i måndags så det har bara gått fyra dagar, men redan efter andra dagen så sa Lydia (min lillasyster) att jag såg helt utsliten ut!
Det är verkligen ett tungt jobb och jag jobbar sex timmar varje dag, fem dagar i veckan.
Känner mig inte jätte välkommen i gruppen, första dagen hittade alla tjejer varandra och började prata och sånt, andra dagen hittade alla killar varandra och kvar blev jag.
Men det är inte så jätte hämskt, jag var lite med tjejerna idag och när jag inte är med någon så får jag ju tid att fantisera och filosofera, om man säger så, jag är inte jätte deprimerad.
Vi i gruppen är jag (alltså Veronica), Marie, Julia, Elin, Erika, Martin, Eric, Oscar, Dennis, Didrik och Joachim och jag ska försöka mej på att beskriva de grupper som finns:
Tjejerna) Fjompiga och inte alls som sånna tjejer jag är van vid. Antar att jag kan varra med deom och att dom är riktiga personer på insian, men det måste man känna dom för att se och det gör inte jag.
Killarna) Jobbiga, pratar hela tiden om film och dataspel, och då menar jag inte sånna spel som "Quake" utan typ som "Super Mario".
Nu ska jag se på en serie som jag ser via internett, skriver mer om den sen.
Ha det bra!

And by the way pleas complain or just tell me what you think of me switching language, ok?
Baai!

QUERY!!

On saturday I was on IKEA in Haparanda and there I saw this sexy (exuce my language) Finnish man. He had red hair and a comb and was there with two girls and another man. This was on the 31:th of March.
I was wering a gray skirt with black skulls on it, a black and white striped sweather, gray pantyhose, pink (at least from the beginning) sneakers and had big black sunglasses on top of my head.
Now to the point, I would like, I don't know, know him - or you, if you se this, one in a milion chance - because I havn't been able to stop thinking of him since saturday!
Anyway, I'm just stupid who wright this here, no chance at all that he would see this, but atleast I haven't giv up yet!
Night, gonna sleep now...