Monday, December 31, 2007

fan vad livet är ovärt allt slit!

jag vet inte längre vad som är dröm och vad som inte är det.
jag vaknade just, är det sent? Eller är det tidigt, tidigare än alla fåglar och alla människor?

jag orkar inte mer, jag lever i appati! (hoppas det blev rätt nu)

jag vaknar, sätter mejj vid datorn, mår illa, blir tvingad att äta nått och sätter mejj vid datorn igen.
igår när lydd ville låna datorn orkade jag inte änns tjata emot! håller jag på att gå under?
istället frö att säja aatt jag ville spela färdigt det jag höll på med, istället för att säga att jag ville vara inne på msn, se iom jag kommer överleva, lämnade jag datorn.
jag gick och la mig, med sten den andre i handen och en fantastisk låt på repeat, varför kna jag itne förmå mig att göra det jag borde? varför kan jag inte bara ta itu med det jag måste?!
jag ligger efter i skolan, jag saknar mina muppar i skolan så jävla mycke och jag kan bara inte förmå mig att ändra på något, jag vet inte om jag kommer klara mig tills skolan börjar igen.
och va händer om allt är anorlunda? vad händer om jag inte kan leva upp till allas förväntningar?
ibland känns det bara som att jag borde lägga mig ner och dö.
rättning: det känns som att jag lika gärna kan lägga mig ner och dö.
så varför gör jag det inte? varför måste jag vara gå jävla bestämd och tjurig?
jag vill aldrig mer se en enda människa, orkar inte, klarar inte.
borde försöka sova igen, men vad finns efter den sömnen då?
alla säjer att om man inte såver börjar man må dåligt, men om man sover så hamnar man ju på ett sånnt fantastiskt ställe där inga problem finns, hur ska man då orka vakna och leva och vara en okej person som folk inte bli sur på hela tiden?
jua, alla i min familj bara måste bråka med mig MINST en gång varje dag! Förutom pappa då, vi e så lika att vi vet att man inte pratar problem med varandra. fast ändå itne så jätte lika, lite bara...
nu är klockan 05.36 och jag vet inte om jag orkar vara vaken och möta mamma och lydia och felicia och zelda, vet itne om jag vill. det kommer bvli bråk och jag vet inte vad jag ska göra när ingen i hela världen förstår och har tid att lyssna!
jag vet till och med vad vi kommer bråka om! det är det som är så jobbigt för hur mycke jag än vet att jag itne borde göra en sak så kommer jag att göra det iaf.
Lydia kommer säja att hon vill ha datorn. jaha, bra för dig då, men tyvärr sitter jag nu. nej då säjer hon attj ag har suttit hela dagen (vilket typ bara kan vara några timmar, eller hela dagen, men det hör inte hit) JÄTTE HÖGT så att mamma ska komma och bry sig: "Veronica, du har ju suttit hela dagen. nu är det lydias tur", typ så och då komemr jag bli sur på mamma och skrika att jag behöver ett ställe där jag kan vara på datorn hela tiden och att om jag ska bo hoss henne så kommer jag behöva en dator med 24/7 tillgänglighet!
om jag itne säjjer så så komemr det att låta mer som att
"jag behöver prata med mina kompisar! jag orkar inte utan dom!"
"det är lydias tur"
"jag orkar inte utan dom, och jag kan bara prata med dom på datorn!"
"men smsa dom då, eller ring!" (<- glad över att hon kom på en sån fantastisk ide... - -')

menar, om jag inte vet vad jag ska säjja till dom på msn, hur fan ska jag kunna föra ett samtal via telefonen? och en sak till:
"jag har ingen telefon!"
"men låna min då"

jojo, ofta, bara så att du kan gå å läsa sen vad vi har skrivit och vet du att dion räkning kommer bli ohanterbar btw?
känns som att jag bytt från min lite sorgsna inställning till nått über sarkastiskt.

aja, iaf, Felicia:
den här är lätt, jag säjer vad som helst, typ nått über bitchigt som ett skämt och hon har fan levt med mig i 13 år hur kan hon INTE veta att det är ett skämt?
och sen skriker vi åt varandra elr nått sånnt.
ELLER så säjjer jag en åsikt om något som hon tycker är helt fel och så börjar vi bråka om om man får ha egna åsikter elller inte.

och mamma då? joo, som man kanske ser så finns det gottt om plats i ovanstående där hon kan lägga sig i + att hon har massor av eget material åxå, men det prarar vi till en annan gång. nyu ska jag göra te och spela lite diablo 2 ^___________________________________^

2 comments:

Anonymous said...

Kan du inte prata med dina kompisar i verkliga livet?
Då kanske de inte är så bra kompisar ändå, ut i livet flicka lilla och träffa folk.
Social kompetens är nästan den viktigaste egenskapen de söker i arbetslivet. Och det får man inte framför en dator..

Anonymous said...

Du kanske har någon typ av vitaminbrist eller behöver äta järntabletter. Har du testat?
Pröva med att ta tag i en sak i taget. Beta av dom eftersom, oftast är det jobbigast i början...

Du behöver inte leva upp till andras förväntningar! Men vad förväntar du dig av dig själv? Blir du besviken på dig själv då du misslyckas?

Fråga dina föräldrar om du kan få ha eget boende, kanske skulle vara lösning för dig!

Lycka till!