Thursday, August 30, 2007

House MD & the L Word - inkl. fråga!

SPOILERVARNING!!
(kanske...) Hej, glada nyheter! ^^ Och dåliga... Men först de glada!
House börjar om den 25/9, sesong 4! Jag vet inte den officiella dagen som sesong 3 börjar i sverige, men jag har inget intresse av sesong 3, den har jag redan sett på nätet, så nu börjar 4:e i slutet av september... Och det e så jävla spännande, men jag kan inte säga vad som händer i sista avsnittet som gör första i 4:e sesongen såå spännande, men det e otroligt! Jag kan inte säga något i fall att någon som iblend läser här ser på House, men om ni inte gör det och känner att det e het ok att se vad som händer eller nått sånnt så finns hemsidan att hitta här:
http://www.fox.com/house/index.htm

Oki, till de dåliga nyheterna... Vet någon om det kommer en 5:e sesong av L Word? Desperat!!!

Jag har sett alla fram till sista i 4:e, alltså alla, och det kan bara inte sluta som det gjorde!! Herre gu' liksom, ska inte avslöja något här heller, men HERRE GU!! Jag tror att jag fullkommligt
kommer dö om det inte kommer någon ny sesong! Hemsida, officiell: http://www.sho.com/site/lword/home.do
På hemsidan kan man hitta allt från shopping av L Word produkter till bakgrundsbilder och musik, jätte bra sida (bättre än House sidan... XP)...
Jag har tre favorit karaktärer listade efter hur bra dom e...
  1. Jenny Schecter är författare och inte alltid bäst omtyckt av de andra (tänker på situation i 4:an), hon bor tillsammans med Shane, Max och -ett litet tag- Carmen. Hennes mamma är omgift med en ny man och jag vet inte riktigt vad som hade hännt med hennes pappa, men ingen av föräldrakaraktärerna gillar i alla fall att hon är lesbisk. Hon råkar ut för ett psykbryt, väldigt gripande för mig efter som att hon är min favvo karaktär. Vad som gör henne till en av mina favvokaraktärer: Först och främst är hon verkligen konstnärligheten själv, när man ser Jenny är det som att se in i den "typiska" författar-personen, en som sitter i timmar och skriver, hängiven åt sitt arbete. Sen är Mia Krishner (skådespelerskan) väldigt sexig och jag kan inte tänka mig att någon annan skulle kunna vara Jenny. Dock har jag hört -rykten vad jag vet- att Mia kommer bli sparkad från rollen som Jenny för att hon är så jobbig att arbeta med och nu när showen har så många stjärnor så känner de att de kan förlora en, alltså kanske Jenny dör om det kommer en sesong 5... Skådespelare: Mia Krishner.
  2. Shane McCutcheon är frisör och ehlt klart har coolast stil, i börjag var hon världens player, men det är hon verkligen inte efter Carmen (allt jag säger XP). Hennes mamma är död -eller på nått psyk eller nått-, hennes pappa är omgift och hon har en halvbror som heter Shay. Om någon påstår att henes pappa änns är snygg så får ni mitt eviga hatiska moln hängades över er som slår ner blixtar när man tänker saker jag inte kan hålla med om, föralltid!! Moahaha!! *elakt skratt* En till sak, jag vill och hoppas att Shane och Jenny blir ett par! :) Vad som gör henne till en av mina favvokaraktärer: Först så har hon en så cool stil och det är VÄLDIGT bra!! ^_______^ Men när man har sett alla sesonger (hittills) så upptäcker man att hon faktiskt inte e kännslokall, hon e helt ok. Det är ju lätt att göra en karaktär som hennes stel och kall, men hon e helt fantastisk och självuppoffrande när hon tar hand om sin lillebror (åter igen nämns varför man ska se upp för att gilla hennes pappa, se serien och få veta mer). Alltså, det e bara svårt att beskriva varför Shane är nummer två, men hon bara är det. Skådespelare: Katherine Moennig.
  3. Helena Peabody är nummer tre i min topplista för hon är så otroligt rolig, det är alltid åt henne man skrattar! Hon kom in i serien i 2:a sesongen när Tina (den subban *ilskna tankar*) och Bette hade problem, hon blev tillsammans med Tina och var då sist på min lista, men när de gjorde slut och Tina och Bette skulle försöka igen blev hon kompis med Alice och helt fachinerad av "nätverket" (ids ej förklara). I 3:e sesongen så rymmer hennes mamma iväg med en kvinlig präst som hon träffat när hon var yngre och innan de försvinner så slutar hon med sitt bidrag till Helena, Helena som aldrig tidigare jobbat måste nu klara sig utan sin mammas förmögenhet. Hon har också två barn med sitt ex i New York, som jag tror -om jag inte minns fel- att de adopterade. Helena flyttar in med Alice när hon måste sälja sitt hus. Vad som gör henne till en av mina favvokaraktärer: Hon är så dålig på alla yrken och allt går bara fel för henne, men med hennes brittiska accent och hennes otur gör det henne till den roligaste karaktäreni hela serien. Skådespelare: Rachel Shelley.

favvo paret, kommer nog aldrig att inträffa...

Jaa, det var lite om vad jag ser på på teve (datorn...), men till själva frågan då: Vet någon när 5:e sesongen av the L Word kommer sändas!?

Sunday, August 19, 2007

Nått bra i en tidning

Hej!
Nu vill jag visa en grej, tyvärr tror jag att de flesta inte kommer fatta ett jotta men iaf... Och skratta inte för då petar jag ut era ögon och klipper av era tungor och serverar dem som middag till de hemlösa!
Bra, alla har fattat.
När jag kom till mamma (igår) så såg jag att jag hade fått den nyaste Winx-tidningen -jag prenumererar och det är här ni inte ska skratta- och i den så sa Tecna något som jag tycker var jätte fint.
Jag ska förklara lite bättre, men för att det e en serietidning så ska jag förklara lite innan jag skriver dialogen... Det var, som sagt, jätte fint!

SPOILER VARNING!!
I Magix har alla elever ledigt för att det är det årliga föräldrabesöket på skolorna. Tecnas pappa gillar inte hennes pojkvän, Timmy, och desutom har han med sig sin nya robbot-rådgivare, Cogitron.
Följande dialog utspelar sig mellan Tecna och Cogitron på en balkong...
T=Tecna
C=Cogitron
P=Tecnas pappa

C: Är det här ett bra ställe att tänka på?
T: Cogitron? Vad gör du här?
C: Jag ville prata med dej, prinsessan. Hoppas du inte har något emot det.
T: Pappa har skickat hit dig, va?
C: Nej, faktiskt inte Vi kanske kan säga att jag gör det här för allas bästa.
T: Bryr du dig verkligen om mitt bästa?
C: Ditt bästa, din pappas bästa, landets bästa... Javisst! Om människor är olyckliga, så sprider det sig till andra. Allas välbefinnande är viktigt.
T: Konstigt att höra en robot säga det...
C: Jag är en väldigt komplicerad modell. Jag förstår mej på komplicerade mänskliga relationer. Som t.ex. en far och en dotter som tycker mycket om varann...
T: Min pappa förstår mej inte. Han bryr sig inte om mej. Han struntar i vad jag vill! Han pratar med mej som om jag vore en liten unge! Och han lyssnar aldrig!
C: Lyssnar du på honom, då?
T: Det är klart jga gör, men han säger bara samma sak om och om igen! Och han glömmer aldrig bort att han är kung!
C: Och han är pappa! Det är där problemet ligger! Ni borde prata med varann som två kompisar, och inte som far och dotter. Som tur är, så går det att ordna.
T: Hur då?
C: Jag blir tvungen att avslöja en hemlighet för dej. Men det är det värt!

Nästa sen med Tecna är i trädgården på Alfea (fe-skolan), hon och Cogitron gömmer sig bakom en buske och man ser i bakgrunden att kungen sitter på en bänk och ser ledsen ut.

C: Där är din pappa. Han verkar ganska ledsen, eller hur?
T: Jag vill inte att han ska vara det. Jag skulle viljaprata med honom, men... Om jag går bort till honom, så kommer han att vara lika envis och tjurig som vanligt.
C: Precis! Det är därför jag ska inviga dej i min hemlighet! Jag är faktiskt inte bara din pappas rådgivar, jag är hans livvakt också. Jag är byggd i pansar plåt...
-Cogitron öppnas och...-
C: men det fina i kråksongen är att jag är ihålig, så jag kan gömma kungen inuti mej!
T: Nu fattar jag! Du... Du vill att jag ska...
C: Just det! Om du gömmer dej inuti mej, så kan du prata med honomutan att han känner igen dej. Du kan använda min röst... Den här gången är jag säker på att ni kommer förstå varann.
-Cogitron går fran till kungen med Tecna gömd innuti.-
P: Hej, Cogitron! Var har du varit?
T: Förlåt pa... öh... ers majestät! Jag var tvungen att gå ett ärende. Jag träffade prinsessan Tecna på vägen hit, och hon bad mig hälsa.
P: Min dotter? Slå dig ner.
-Cogitron sätter sig bredvid kungen.-
P: Har du sett vad stor hon har blivit? Snart är hon vuxen, och då har jag mist henne för alltid!
T: Varför säger du så? Hon älskar dej!
P: Nej. Hon ser bara mej som kungen. Jag her blivit som en fiende för henne, och hon drar sej undan mej mer och mer.
T: Det kanske beror på att du pressar henne. Unga människor måste få göra sina egna val inför framtiden.
-Kungen ser chockad ut.-
P: Vad menar du med det? Så sa du inte igår! Vad är det med dej idag? Tänk om hon begår allvarliga misstag på grund av att hon är så ung och oerfaren? Jag står inte ut med tanken på att hon kanske blir olycklig resten av livet bara för att jag inte har kunnat ge henne dom bästa råden! En förälder som älskar sitt barn måste beskydda det till varje pris! Även om barnet inteförstår sitt eget bästa!
T: Men, ers majestät... Hm... Förr eller senare måste ju barnet leva sitt eget liv. Tecna behöver inte bli tvingad... DEt räcker med att ge henne råd... Och uppmuntran.
P: Ja, jag vet! Men jag får ju aldrig chansen, för hon tycj´ker jag är gammaldags och dominant. Och hon vet inte hur rädd jag är för att göra fel... Jag är alltid rädd att jag inte gör tillräckligt. Det är svårt att vara förälder. Ingen lär en hur man ska vara. Alla måste försöka så gott dom kan. Och hela tiden vet man att det är ens eget barn som får betala priset om man gör fel. Det är ett stort ansvar... Ibland önskar man att barnen kunde förstå det och möta oss på halva vägen, men...
T: Jag hade aldrig tänkt på det från din synvinkel, pappa...
P: Va? Den där rösten... ?!?
-Tecna hoppar ut ur Cogitron och kramar sin pappa och så blir dom vänner och allt blir frid och fröjd.-

Hoppas att det där gick att förstå... om inte så finns tidningen på alla affärer och kostar bara 34:-...
Aja, bara något som jag tyckte var fint... ^_________^
Ha det bra!

Friday, August 03, 2007

Paris!!

Oki, för alla som har läst Lydds blogg så vet ni ju redan allt.
För alla andra, Bonjour!
Jag har varit i Paris med pappa, Madde, Erik, Lydd, Fii och Ylva. Vi var där sen i måndags kväll (30/7) och alla bilder kommer för enkelhetens skull att läggas upp i min bdb (aka BildDagboken) så kommer inte sidan bli så segladdad, och så kommer jag att göra med alla bilder (NÄSTAN! Finns undantag!) som jag tar. Så nu vill jag höra ett stort JIPPIE av alla med sega datorer. ^^

På måndags morgonen (kring halv 10) kom Maddes bror, Jörgen, och hans fru, Caroline, och deras barn, Elin, och hämtade oss och skjussade oss till kalaxflygplats varifrån vårat plan till Stockholm skulle gå.
Jag som bara har åkt flygplan en gång förrut (Kalax-Stockholm-England(nånstans)-Athen-London-Stockholm-Kalax) blev ju helt fachinerad av allt, även om Kalaxflygplats är en liten flygplats.
Och, hör och häpna, vi såg Jimmy Janson där, fast ingen orkade ta nån bild för ingen som vi känner skulle bli fachinerad i alla fall...
Och Lydia vart tvungen att lämna ifrån sig sin hårgele för att den kunde innehålla 50 ml för mycket, även fast att den bara var halvfull.
När vi kom fram till Arlanda såg vi en massa flygplan och det var ganska spännande, jag hade mått ganska illa på flyget och varit jätte flygrädd så det var bara skönt att få mark under fötterna.
I alla fall så var det jätte tråkigt att bara sitta och vänta på att nästa plan skulle ta oss till Paris (fick vänta i typ 4 h) så vi åt lite och sen vilade vi.
Jag blev serriöst förvånad övet att McDonnald's har vegitarisk mat, McBean; en hamburgare med typ bönor ihoptryckta till ett "kött". Och sen var det en massa annat på också.
När vi äntligen kom iväg med planet var inte min flygskräck lika stor, fast det var ju fortfarande pirrigt och otäckt, men jag behövde i alla fall inte få ett nervöst sammanbrott. ^^
På planet läste jag ut "Everybody Hurts: an Essentional Guide to Emo Culture", så det blev lite tråkigt den sista halvtimmen, men jag hade ju min I-Pod och jag måste säga att alla som är flygrädda borde ha en.
När vi kom fram så tog vi ett tag på oss att hitta rätt tunnelbana hit till Denfert-Rocheroeau (Montparnasse), det är för övrigt 4:an i riktning mot Porte d'Orléans, men när vi väl kom fram så var första anblicken på utsidan hänförande.
Alla gammla hus och alla blommor i blommlådor i fönstrerna, allt var så konstigt... Fast nu har man tyvärr vant sig och det är inte alls lika spännande att gå ut mer.
Lägenheten är i alla fall otroligt vacker och i ett mycket fint område med Zara bara runt hörnet, ska lägga upp bilder härifrån när vi kommer hem på min BildDagbok för vi har inte med oss sladden till kameran hit.
Just ja, när vi kom fram till flygplatsen i Paris så såg vi en militär som gick omkring med ett automatvapen av nått slag. Läääskit....

På tisdagen så satt vi 9.30 på tunnelbanan påväg mot DisneyLand Paris. TIIIIDIGT!! Det var jättejobbigt att stiga upp och maten smakar så annorlunda här. Man ser det också på människorna här, alla är mycket smalare och det beror säkert på att de har en helt annan matkultur här, vilken vet jag inte men jag tycker att ni kan söka på det på yahoo om ni vill veta mer.
Frukosten smakade i alla fall anorlunda.
När vi kom fram var det typ 15 minuters väntetid tills vi fick köpa biljetter och sen, när vi kom in, så delade vi på oss. Jag, Lydd, Fii och Erik gick för sig och pappa, Madde och Ylva gick för sig, fast det var bara så att vi skulle hinna åka mer för det var så långa köer.
Först gick vi och åkte nått som hette "its a small world" och det var nån sorts barn attraktion, men dem läskiga mellodin var för lockande, vi kunde inte stå emot! När man väl satt i den så var det psykande så uti helvete! Det var typ små dockor som såg ut som om dom skulle mörda oss och dom sjöng hela tiden!
Sen gick vi runt lite tills vi kom fram till nått läskigt (på riktigt) som hette något i stil med "Space mountain", eller nått likanande. Jag måste säga att när vi satt på nedräkningen i början så började jag blunda och sen öppnade jag inte ögonen föränns vi var höggt uppe någonstans i rymden och just som jag öppnade ögonen så exploderade något och jag blundade kvikt som attan igen! Andra gången som jag tittade så var vi inne i nån röd virrvel, fast då gissade jag att det skulle komma något läskigt i slutet på den så jag blundade snabbt igen. det stod också i broshyren att det skulle finnas en loop någonstans, men jag kännde den inte. Om man blundar och fokuserar på annat så känner man inte så mycket. Karusellen var ganska kort, men när vi var inne i den så tror jag serriöst att jag var död och att jag vaknade upp ur döden när den var färdig för jag minns ingentig, bara en kännsla av tomhet, från karrusellen.
Vi åkte en massa annat också, till exempel en som man åkte under vattnet till, till en ö där man körde omkring i en gruvvagn i hög hastighet. Den var mycket kul och vi åkte den 2 gånger till och med!
Jag åkte också flygandemattan med Erik, Ylva och Madde på parken bredvid och där såg jag en så otroligt snygg kille (har till och med drömt om honom 3 nätter i rad!), och gissa vad? Han såg mig också, och det var typ inte bara som snabbt, utan han verkligen sökte efter mig! Typ kållade efter mig och log mot mig... Jag är nog helvetes desperat när jag inte änns kan sluta tänka på en kille som jag såg en gång, typ 5 minuter! Och han hade något som sg ut som en blodigel som satt fast på honom, fast det var nog bara hans flickvän...
Sen gjorde vi inte så jätte mycket mer, eller jo men inget som jag orkar skriva.
Och sen, sen åkte vi hem...

Onsdagen, en varm och otroligt jobbig dag för mig. Vi gick till Eifeltornet och det tog faktiskt inte så lång tid att stå i kö (kanske 30-45 min), fast det var för att det inte fanns någon hiss i det ben som vi stod i. (Vilket vi inte visste.)
Vi gick alltså upp till det första planet och där lunchade vi och sen gick vi vidare till andra våningen.
Totalt när vi gick upp så gick vi 668 trappsetg och jag kan lungt säga att det inte var värt det.
Sen fick vi i alla fall åka hiss till toppen och då började min lilla panik, redan i kön faktiskt.
Vi köade nå otroligt länge och jag har absolut ingen som helst tidsuppfattning om hur lång tid vi stod där... När vi var uppe i alla fall så sa Erik att man kunde känna att tornet svajade så då vågade jag inte stå där uppe utan jag gick ner till där det var inglasat.
Alltså, när man åkte hiss till trdje våningen så kom man till ett inglasat litet rum där det typ bara fanns hissar å nästan ingenstans att sitta, sen kunde man typ gå 10-15 trppsteg upp så kom man till absoluta högsta stället man kunde gå till. Där vågade jag nästan inte vara, bara vid väggen när det inte blåste...
Annars sysselsatte jag mig med att flörta med en asiatisk kille (man?) som, när jag ängnade honom mindre uppmärksamhet, fotograferade mig. Så om någon skulle råka hamna på en sida där det bara finns en massa tecken som ni inte förstår och ni ser en otroligt bra bild (han hade en systemkamera) på en rosahårig tjej, skicka mig länken till hans sida! Det skulle va kul att se vem han e.
Sen gick vi hem och åt och när vi skulle gå ut igen för att gå och kålla på ett shopping center (kan fan inte komma på något annat namn på det, i engelskan heter det ju "Mall" men det finns inget bra svenskt ord...) som tydligen skulle ligga här i närheten så var det stängt så vi tog bara en promenad.
När vi gick på promenaden så fick jg veta att pappa (världens största homofob) hade fotograferat åt ett homosexuellt par som förlovade sig högst upp i Eifeltornet, hejja pappa! ^^
Hoppas att han kommer över sin homofobi snart.

I torsdags var det meningen att det skulle bli vår shoppingdag, fast det var mer promenad och mindre shopping.
Det är faktiskt den dag som minst levde upp till mina förväntningar. Jag tror inte att pappa, Madde, Erik och Ylva besitter egenskapen att shoppa. För det verkar som att shopping för dem är att gå in i 4-5 butiker och köpa något enbart vid speciella tillfällen, men hallåå! Shopping, att shoppa, hör ni inte på ordet? Det är så mycket mer komplicerat än att bara gå in i ett halvt dussin affärer, då kan du lika gärna säga handla.
Jag å andra sidan vet absolut vad shoppa är, jag är shopping i ren form! Eller i alla fall en shoppohollic...
Vår "shoppingtur" började i alla fall i Les Halles (uttalas (tror jag) les all), och pappa sa att det var det största köpcentret i Paris och antingen måste han ljuga eller så förstår sig ine heller parisborna sig på shopping. Fast dom har väldigt många spännande affärer på smågator.
Min personliga teori: Fransmännen och kvinnorna är så påflugna om att de är bäst (de dubbar till och med intervjuver!!) och de vill inte förstöra bilden av världens vackraste stad (åter igen ett exempel på deras uppblåsthet) så de kan inte änns tänka sig att kasta in en praktisk byggnad för alla shopohollics så att de slipper springa över hela stan för att hitta ett par okej skor.
En annan grejj också som förstörde "shoppingdagen", pappa och Madde kunde inte änns ta ut ett par euro så att vi kunde gå och shoppa själv, nej de kan inte ta ut kontanter och vill inte köpa en tröja åt mig för 25 € för den delen heller (25€ = ca 250 kr, helt okej pris för en söt tröja). Alltså fick vi inte köpa så mycket... Och det var verkligen en turn-off.
Vi gick i alla fall till de affärer som vi ville gå till, även om vi inte fick något som vi ville ha därifrån...
Först gick vi längst Rue Saint Denis till Kawaiiko Store och den låg längst en väg med massa porr affärer, hela tiden (och jag skämtar inte!) när vi gick där så frågade pappa om han skulle ta en bild på någon utav oss stackars barn utanför en porr butik och skicka till våra kompisar... Ingen var särskillt hajj på den iden.
Sen gick vi till Notre Dame och gjorde en snabb visit där (råkade svära där typ en gång och jag visste det inte änns själv, och pappa skällde ut mig så uti helvete!), fick ganska fina bilder.
Efter Notre Dame så gick vi till "Shakespere and Company" och där fick jag faktiskt min fösta grejj, en bok med Robert Frosts samlade dikter (valde den själv *stolt*).
Efter bokaffären, som förövrigt var helt otrolig, så gick vi längst Rue Lagrange tills vi kom fram till Harajuku Boutique, en till av våra önskade affärer. I och för sig kan jag förstå att vi inte fick något där, allt är svindyrt (nästan), men jag är en av dem som tycker att 200-300 kr är ett rimligt pris för en skiva. Jag, Lydd och Fii hade en diskution igår kväll om hur mycket vi skulle kunna tänka oss at ge för en skiva. Jag sa att jag lungt skulle kunna ge 400 kr om det är en skiva som jag skulle villa ha jätte mycket och om det var en skiva som sen inte gick att få tag på, att det var min ända chans att få tag på just den skulle jag kunna ge upp emot 1000 kr (såvida jag hade 1000 kr).
Efter Harajuku gick vi till ett stort hus som hette något på P... Typ Panteon eller nått sånt, det var inte särskillt spännande, men vi gick förbi en affär/något-annat-kanske som hette Manga Café, fast vi fick inte gå in där för att vi var påväg till Panteon som typ är världens jobbigaste ställe (efter Louvren, läs vidar och få förklaringen). Då blev jag lite butter.
Sen minns jag inte om vi gick nå mer, men jag tror att vi åkte hem.
Det var också denna dag som mitt tålamod riktigt tog slut och jag insåg hur bred Ylvas bortskämdhet är! Det är otroligt! Om hon drar ner på munnen, som när hon ska börja gråta, så får hon allt hon vill ha för att hon inte ska börja gråta. Och hon slåss, och sparkas och spottas om hon inte får som hon vill.... Aja, mer om detta senare... Kanske...

Fredagen började med ett besök i Louvren där vi gick omkring i flera timmar (känndes det som) och såg jätte tråkiga tavlor om samma jävla saker, krig, kungar, nakna tjejer... Vi såg faktiskt Monna Lisa, men det var verkligen den största turn-off:en (efter "shoppingdagen"), jag kunde lika gjärna ha sett på en bild på datorn, det var inte att den var liten, det var jag förberred på, men den så precis likadan ut som på alla bilder jag har serr, hon ser helt enkelt lika dan ut. Och om sen någon försöker säga till mig att "Men se det som tt du har sett den riktiga"... Då vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra. Alla timmar (10 minuter) i kön, kållen av min väska, trängseln runt tavlan och det dåliga ljuset, det var fan ine värt det.
Mitt tipps: Skippa Louvren.
Jag tog lite bilder i början, men för det första så har jag ingen aning om vad tavlorna heter (om du skulle ha vägarna förbi min bdb så kan ni ju omentera och skriva vad dom heter, för jag har ingn aning) och för det andra så var det bara en artighets fras, sen orkade jag inte längre...
Efter lunch (på McDonnald's, dom hade inte McBean i Paris) så orkade varken jag, Tott eller Fii in i dammhuset (man kännde sig serriöst lika gammal som tavlorna man tittade på) igen så vi gick på stan i stället. ^^
Fast vi fick typ inte me oss nå penger eller nått så det var inte kul... ;______;
Efter det så gick vi (alla) genom nån park till nån dyr gata som pappa tyckte var jätte fachinerande, han var också den enda som kännde så.
Efter det så tog vi oss till Triumfbågen och köade jättelänge innan vi fick gå upp... Det var inge särskillt förutom att alla vägar gick därifrån och att de gick som i en stjärna... Aja, alla har säkert sett det, annars kan ni ju googla.
För att avsluta den haä dagen så kan jag skriva ner det jag sa till Lydd på Louvren.
"Går vi till ett mer tråkigt ställe än Louvren, här i Paris, ska jag fan gå tillbaka hit och stjäla Monna Lisa!"

På lördagen så gick vi till nån uppförsbacke, eller vi gick upp till Paris högsta punkt bara för att luncha! I alla fall för min del, efter lunchen var jag så förbannad så jag gick iväg på egen hand med destination: stan!
Vaför jag blev förbannad? Jo, när vi lunchade så stod det nån gatumusikant på torget allderles bredvid oss och hon typ sjöng hela tiden. Jeg vet inte vad som hände men jag kännde ett starkt behov av att ha hennes skiva (20 €, bra pris) och sa det till pappa, men jag fick den inte. Så då tänkte jag att jag kan ju göra som Ylva och så blev jag jätte tjurig, han bara skrek till mejj den gubbfan, och när vi ätit färdigt gick jag. Fast då hade han faktiskt cash så jag fick 5 € (wow, det klarar men sig ju på till mars och tillbaka! *sarkastisk*).
Man kan ju undra varför jag ville ha just hennes skiva, kanske kännde jag en sammhörighet även fast jag inte förstod ett ord av vad hon sjöng, kanske var det något annat... Jag vet vad det var men det får ni fan inte veta, det e hemligt. ^^
Hon sjöng inte änns sina egna sånger, det var nån jävla tants sånger som typ varit död i 1000 år eller mer.
Efter jag gått ifrån dem så åkte jag första bästa metro därifrån och missade nå jävla hus från början av 1900-talet, så lyckades jag virra mig bort till Nation, typ jätte långt borta i förorterna och så gick jag ut på gatorna och blev totalt lost.
Fick mig en rejäl promenad och sen virrade jag lite till i tunnelbanorna och sen gick jag till en affär som sålde Mangor, fast då köpte jag ingen utan jag virrade mig vidare till Manga Café och när jag såg priserna där inne så gick jag tillbaka till affären och lungnade min shoppinghunger lite med att köpa första delen i Bibi på franska. ^^
Den kostade 3,50 € och det är ju ett helt okej pris, egentligen fick jag pengarna så att jag skulle kunna köpa vatten men hallååå! Den finns faktiskt drickfontäner. ^^

På söndagen gick vi först till nått ställe som hette nått med Madeleine och där det fanns nån kyrka... Inte så intresant, oh sen kom dagens höjdpunkt!! *sarkastisk*
Vi gick till Paris största skog och på alla kartor var det en jävligt stor grön fläck, men när man kom dit så var det mest brun mark och lite träd runt en sjö.
Som Lydia sa; "Vill vi se en skog så behöver vi bara gå bakom huset" (syftade på huset hos mamma, tror jag), och det värsta var att det verkade som att det bara var jag, Tott och Fii som inte var fashinerade av denna "gigantiska" skog! Vi åt till och med lunch där, men det var faktiskt bra för mitt blodsocker var verkligen i botten.

På måndagen var vi lovade lite shopping, men när vi väl kom in i stan så han jag Tott och Fii knapt gå 300 meter själv innan papppa ringde och sa att vi skulle gå till Pizza Hut för vi skulle luncha... Mycke lol å sen gick vi typ inge mer själv, eller jo, lite.
Och sen var vi tvungna att gå hem och sen höll vi på att missa planet och vi fick springa så jävla mycke. Jag tappade helatiden mina skor så tillslut tog jag av dem och sprang i sockar!
Vi han i alla fall med och på planet när vi skulle gå till våra platser så var typ hela främre delen av planet fyllt med asiater! Fast det var för att det skulle gå ett direktplan från Arlanda till Peking. Jag fick sitta själv på planet så att Erik skulle få sitta vid fönstret en gång. När vi lyfte var jag så rädd att jag, utan att riktigt tänka på det, tryckte in mina naglar in i min arm och - det här låter säkert konstigt men det är sannt! - smärtan lugnade mig. När vi kom fram till Arlanda åkte vi buss till ett hotel och jag fick dubbelsängen för mig själv! ^^ (Jag e såå bäst!)

På tisdagen höll vi på att missa planet igen, eller iaf bussen som vi var tvugna att sitta på för att hinna med planet.
Och jag fick en mjukiskatt (han heter Bill efter Bill Kaulitz från Tokio Hotel, obs! inte Bill Gates) så det var inte lika läskit att flyga, eller jo, men jag behövde inte göra som på planet till Arlanda.
När vi kom hem till Luleå så fick vi sitta på flygplatsen och vänta på att någon skulle komma och hämta oss, för alla fick inte plats i bilen, bara pappa, Madde och Ylva...
Men det gjorde inget...