Friday, June 20, 2008

FRA och om hur det sliter isär människor?

Tjoba. God morgon. Död.
Någon som känner att vardagen ibland dödar en? Så känner jag i alla fall.
Eller, ja, det är ju inte vardagen ännu, men hörde nått om att det kommer vara det från och med första januari 2009. Ja, det är FRA jag pratar om.
Jag minns att jag åkte hem på lunchen i onsdags bara för att få veta hur det gått och när jag kom tillbaka till jobbet mötte jag två glada personer som verkligen STRÅLADE över att det skickats tillbaka till försvarsberedningen på remiss.
Det var ju inte det bästa resultatet man kunde tänka sig, men det var i alla fall ett hopp!
Nu är hela världen krossad, under fotbolls matchen mellan Sverige och Ryssland sammlades riksdagen igen och röstade om det här.
Konspiration, någon? Känns som det i alla fall.Bild jag fick av Danni med budskapet: sprid den vidare!
(Fredrik Federley)

Men det läskiga är inte bara själva lagen som nu kommer träda i kraft (såvida vi inte gör något!), men också vad den gör med folket.
Vem vet hur man gör för att få ett sådant här förslag ogiltligt? Ingen som jag vet i alla fall och jag vet inte heller någon som tror att det FINNS något man kan göra längre.
Folket kommer slå sig till ro, glömma det här och bara leva vidare medans de glömmer hur deras individuella frihet tas bort allt mer och mer.
Ingen fara, vi kommer ju i alla fall inte märka något och herre gud ändå! Vi slipper ju bry oss, varför inte bara ge ALL makt åt makthavarna, vi bryr oss inte.
(Kanske märker att jag börjar blir arg, det har med annat att göra också.)

Kan man vara i ett förhållande och ha exakt olika politiska åsikter? Fungerar det alls?
Jag verkligen hoppas så för idag blev jag ledsen, jag vet att min kära pojkvän tror att alla makthavare i världen (eller något sånt i alla fall) fjäskar för USA. Det är inte problemet (även om jag inte tror så), problemet är att hen verkade bli arg över att jag inte tyckte som han! Oo
Låter ap skummt, jag vet.
Borde kanske inte ange honom så här in public, över hela nätet, men känner mig bara uppgiven. Övergiven.
Nåja, det finns väl inget annat att göra än at be om ursäkt för att jag tänker själv och hålla tyst sen.
Arg igen? Ja, kanske, men idag är allt bara jobbigt.

-:En sak som man inte får glömma när man läser det här är i alla fall att hur arg jag blivit ikväll så älskar jag honom mest av alla i världen! (Om det skulle vara oklart någonstans vill säga.)

Nu har jag skrivit av mig lite, förlåt för det också.

Snälla världen, säg att jag bara är paranoid?
Säg att FRA inte kommer hålla?

1 comment:

Pirat said...

Politikerna tappar nu verkligen folkets tillit, tydligen var lönen viktigare än folket som de skulle representera.